söndag 29 mars 2015

Grexit bra för Europa och Euron



Stefan Fölster, professor i nationalekonom vid KTH i Stockholm, har i Svenska Dagbladet skrivit en tänkvärd och bra skriven debattartikel om Euron, Europasamarbetet och Greklands ekonomiska kris. Fölsters artikel är publicerad med rubrik: "Grexit stärker Euron".

Fölsters artikel om Euron och Grekland  

Fölster har skrivit sin artikel mot bakgrund att Grekland i morgon (30 mars) kan komma att tvingas lämna Euron. Denna fullt möjliga utveckling tycks fylla många politiker, ekonomer och debattörer i Sverige med stor oro. Men jag håller med Fölster om att denna oro finns det faktiskt inte någon anledning till.

Fölsters formulering om:

"Ifall Grekland förmås att genomföra tillväxtreformer, så är det en stor framgång för eurosamarbetet, och ger utrymme för större generositet. Om Grekland kastas ut är det också ett slags framgång. Eurozonen slår därmed fast att det är en klubb för länder som klarar reformer när det behövs.",

har fog för sig och ger en korrekt beskrivning om Eurons framtid.

Inte heller de som önskar att Europasamarbetet skall avvecklas eller hoppas på snabb död för Euron har någonting korrekt att bygga upp sina förhoppningar på.

I sin artikel bygger Fölster upp sin analys med hjälp av en rad intressanta exempel. Att även om Grekland skulle lämna Euron står för närvarande sex länder på kö för att komma med i samarbetet. Detta är ett argument för att Euron fortfarande utgör en möjlighet som inspirerar och som andra mer än gärna vill in i.



Marine Le Pen, Nationella Fronten. 

I EU-neurotiska Sverige brukar politiker och andra framföra att Euron hotar sysselsättning och tillväxt. Liberalt sinande ekonomer brukar hänvisa till USA för "bevisa" Eurons negativa påverkan. Men detta är inte sant. Och blir inte mer sant för att denna idé, som ursprungligen fördes fram av ny-liberala amerikanska nationalekonomer, plockas upp av svensk vänster och europeisk extremhöger som t.ex. svenska SD, franska Nationella Fronten, belgiska Vaalams Belang eller brittiska UKIP.

Tillskillnad emot vad som ofta framförs i svensk samhällsdebatt så har Eurozonen(i sin helhet) haft en mer positiv utveckling av sysselsättning än i USA. Fölster gör helt rätt i att föra fram detta viktiga faktum i sin artikel om Euron och Grekland.

Det borde inte förvåna någon att premiärminister Alexis Tsiras vänsterradikala valkoalition Syriza, hans regeringspartner national-konservativa Oberoende greker eller ny-nazistiska Gyllene Gryning inte har det lätt, eller ens vill, bejaka ekonomisk realism eller att man saknar insikter om marknadsekonomins funktionssätt.

Jag håller med Fölster att just detta förklarar varför Grekland, tillskillnad t.ex. mot de Baltiska länderna, Irland eller Portugal, ännu inte har övervunnit sin kris eller har kunnat påverka sin ekonomiska utveckling i positiv riktning.

Om just detta skriver Fölster bl.a. följande i sin artikel:

"Att eurozonens sysselsättning faktiskt ökat något är ingen slump. Åtminstone en del länder insåg tidigt att euron straffar länder som inte sköter sin tillväxtpolitik. Socialdemokraten Gerhard Schröder stöpte därför om Tysklands arbetsmarknadspolitik vilket har lett till fler jobb än på decennier. Andra, som de baltiska länderna och Irland satsade på en snabb chockterapi när finanskrisen slog till, och växer igen. Spanien och Portugal var lite långsammare i starten, men har reformerat och kravlar sig åter uppåt.

Där man har stoppat huvudet i sanden, som i Grekland, drar krisen ut på tiden. En majoritet av greker lever i en fantasivärld om hur tillväxt och jobb skapas, precis som många svenskar gjorde innan 1990-talskrisen. Om Grekland lämnar euron väntar sannolikt en nedåtspiral som i Argentina. "       

Ja till Euron nu även för Sveriges del, liksom när det gäller Nato-medlemskap med det är en annan diskussion. Med liksom i frågan om att införa Euron handlar detta, i grunden, om att bejaka Sveriges naturliga hemvist bland Västeuropas demokratier, bejaka marknadsekonomi, mänskliga rättigheter och personlig frihet.   



Bild ovan: Alexis Tsipras

Bild nedan: Euro sedlar och mynt.

Etiketter: Euro, EU, Grekland Grexit, Stefan Fölster, Svenska Dagbladet,  Eurozonen, Europasamarbetet, EU-samarbetet, Europeiska Unionen, Marknadsekonomi, Alexis Tsipras, Gerhard Schröder, Marine Le Pen, Grekland, Tyskland, Spanien, Baltikum, Nationella Fronten, UKIP, Gyllene Gryning, Oberoende greker, Vaalms Belang, Belgien, Storbritannien, Nato, Nato-medlemskap, Europa, Västeuropa, Chockterapi, Syriza, Frankrike, Västerradikalism, Högerradikalism, Högerpopulism, Västerpopulism, EU-skepticism, EU skeptiker, USA, Ny-liberalism, KTH, Tillväxt, Tillvästreformer, Ekonomisk tillväxt, 90-tals krisen, Valutakris, Finanskris, Argentina,        

fredag 27 mars 2015

Tranströmer en svensk världspoet!

 


Fick höra på kulturradion i dag att Tomas Tranströmer har avlidit efter en längre tids sjukdom. Tranströmer var en mycket läst och folkkär poet. När Svenska Akademin 2011 berättade sitt beslut om att ge honom Nobelpriset i litteratur utbröt jubel.

Tranströmer är en av de svenska skriftställare som är allra mest översatt. Tranströmers poesi finns på 60 olika språk. I länder som t.ex. USA, Belgien, Irland och Australien är han välkänd. Inte minst i Asien uppskattas hans lyrik mycket. Särskilt i Japan slog han tidigt igenom. 2012 var han den mest lästa utländska poeten i Japan. Förutom hans namn Tranströmer (tranan är en symbol för kärlek, vänskap och fruktsamhet i landets folkkultur) finns det flera andra skäl till varför detta land har tagit denna svenska lyriker till sitt hjärta. 

Inte minst har Tranströmers intresse för det traditionella japanska versmåttet Haiku, som innebär korta strofer på endast några få ord, vilket han allmänt anses har moderniserat och gjort användbart även för västeuropeiska språk.

Jag har endast en bok av honom i min bokhylla. Se bild nedan. Men den har jag läst ofta genom årets lopp. Just nu är det särskilt en dikt från hans andra diktsamling, Hemligheter på vägen ifrån 1958, (mitt födelseår), som jag läser. Denna dikt finns återgiven längre ner i detta inlägg. Tranströmer debuterade 1954 med sin diktsamling 17 Dikter.

Tranströmer gjorde uppror mot den moderna fria dikten och återinförde den bundna versen inom svensk poesi. Hans lyrik byggas upp kring ett språkbruk där metaforer flitigt förekommer. Hans poesi kan också anses vara en postmodern revolt mot materialism och värdenihilism.

Tranströmers författarskap byggs upp av övertygelse om en allmänsklig   existentialism som skildras med hjälp av en personlig religiös mysticism och som uttrycks med hjälp av traditionell svensk naturlyrik. 

Svenska Wikipedia har en läsvärd artikel om Tranströmer:

Wikipedias artikel om Tranströmer  

Där man bl.a. skriver:

 Tranströmer anses vara en stor stilist, känd för att kunna uttrycka en komplex stämning i endast några enkla meningar.



Tomas Tranströmer här tillsammans med
Modhair Ahmed som har introducerat
hans lyrik i sitt hemland Irak.

Kyrie
Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på en väg till mirakel,
medan jag osynligt förblir stående.


Som barnet somnar in med skräck
lyssnade till hjärtats tunga steg.
Långt, långt tills morgonen sätter strålarna i låsen
och mörkrets dörrar öppnar sig.


I Kultur radion citerades en annan av hans dikter som betytt mycket för mig.
Storm ifrån 17 Dikter. Diktens andra och avlutande strof lyder:

Nattlig storm. Det är i den tid då rönnbärs-
klassar mognar. Vaken i mörker hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                          högt över trädet.

Bild ovan: Tomas Tranströmer 2008.
Fotograf Andrej Romanenko. 

Bild nedan: Foto med min mobil kamera
av Samlade dikter 1954-1996, utgiven på
Albert Bonniers förlag 2003

Etiketter: Tomas Tranströmer, Poesi, Lyrik, Svensk litteratur, Nobelpristagare, Haiku, Japan, USA, Australien, Belgien, Existentialism, Modernism, Bunden vers, Fri diktning, Religiös mysticism, Naturlyrik, Materialism, Värdenihilism, Albert Bonniers förlag,  









tisdag 24 mars 2015

Ge Ebba utrymme och makt

Wood Anemone

I dag har Kristdemokraternas valberedning presenterat ett förslag till en ny partistyrelse.

Valberedningens förslag till ny partistyrelse

Valberedningens förslag är ett tydligt ställningstagande för att inte ge Ebba Bush Thor alltför fria tyglar. Det är uppenbart att partiets traditionalister och vänsterflygel, den så  kallade "Pingstvänstern", kraftigt mobiliserar för att förhindra att partiets omprövning och förnyelse skall minska deras dominans över centrala maktorgan. I denna konflikt finns en tydlig allians mellan Pingstvänstern och en mindre grupp kring Göran Hägglund som eftersträvar en profillös allmänborgerlig linje. Jag har tidigare kommenterat detta på min blogg:

Mitt inlägg om kristdemokraternas framtid



Ebba Bush Thor

Under flera år har personer som Ebba Bush Thor och partiets EU-parlamentariker Lars Adaktusson aktivt motarbetas. I ett läsvärt blogg inlägg kommenterar Adaktusson detta:

Adaktussons blogginlägg

Det krävs en politisk blindhet eller en felaktigt inställd inre kompass för att inte inse Adaktussons stora betydelse för att partiet har mandat i Europaparlamentet. Dessutom är det rätt ur ett etiskt perspektiv att partiet engång för alla sätter stopp för det krypskytte som flera ledande personer bedriver mot Adaktusson och Bush Thor.

Dessutom så körde partiets gräsrötter över partiets etablissemang i form av den nuvarande partistyrelsen, riksdagsgrupp och partikansli och utsåg Ebba Bush Thor som sin kandidat till ny partiledare. Både pingstvänsterns kandidater och de allmänborgerliga led ett stort ledarlag mot Ebba Bush Thor. Men om detta tydlig utslag av medlemmarnas vilja till förändring ska genomföras i praktiken måste partiets politik och arbetsformer genomgå en grundlig förändring. Men detta kräver att den nya partiledaren ska få spelrum att stätta sin prägel på partiets politik.




Lars Adaktusson

Ebba Bush Thor måste också ges makt och möjlighet att påverka attityder inom centrala maktorgan när det gäller arbetsformer, organisation, kontakter med media, rekrytering etc. Därför måste förnyarna ta strid på stämman mot valberedningens förslag till ny partistyrelse. Jakob Forssmed och Emma Henriksson måste anses ha fått sin chans men ha visat sig att inte hålla måttet liksom t.ex. namn som partiets kommunalråd i Göteborg David Lega

I stället bör personer som Lars Adaktusson, Sara Skyttedal, Aron Modig, Sofia Damm föras fram till uppdrag som vice ordföranden och på andra ledande poster. Andra förnyelse som bör föras fram i detta sammanhang är personer som t.ex. Mikael Oscarsson, Roland Utbult och Robert Halef

Att som valberedningen nu föreslår att ge den nya partiordföranden överrockar inger inget förtroende om att KD:s ledning bejakar en insikt om partiets djupa- och långvariga kris. Eller de åtgärder som måste genomföras kommer till stånd.

Ta strid för Adaktusson som vice ordförande gör upp med bromsare, traditionalister och KDS nostalgiker! Utse gärna Sara Skyttedal till en post i partistyrelsens presidium, Aron Modig till ny ekonomisk politisk talesperson och tillsätt förnyare som gruppledare och partisekreterare.  

Tillägg:
Sedan jag skrev detta inlägg har nya uppgifter tillkommit. Tidningen Världen i dag, som står KD nära och som har goda kontakter inom partiet, rapporterar hur Jacob Forssmed och Göran Hägglund på ett osnyggt sätt fick valberedningen att vika sig för Forssmeds krav att stänga ute Lars Adaktusson. Detta mygel är naturligtvis upprörande. Hoppas att medlemmarna rättar till misstaget på stämman.

Världen i dag:s artikel



Bild nedan: KD:s partiblomma vitsippa.

Etiketter: Kristdemokraterna, KD, Ebba Bush Thor, Göran Hägglund, Jakob Forssmed, Emma Henriksson, Sara Skyttedal, David Lega, Aron Modig, Sofia Damm, Mikael Oscarsson, Roland Utbult, Robert Halef, Svensk politik, Alliansen, Pingstvänstern, KDS nostalgiker, Förnyare, Traditionalister, Allmänborgerliga, Världen i dag,     

lördag 7 mars 2015

M:s och KD:s framtid?



I Expressen har KG Bergström skrivit en krönika om Moderaterna. Hans artikel är skriven mot bakgrund av partiets Sverigedagen i Stockholmsförorten Kista där moderaterna ifrån hela landet samlades till ett nationellt Kick Off. Bergströms krönika är publicerad under rubrik: "Oklart vilken riktning Moderaterna rör sig."

Bergströms krönika

I sin artikel är Bergström lite elak mot den nya M-ordföranden Anna Kinberg Bata. Hans krönika inledes med följande ingress:

"Vet du var Anna Kinberg Batra håller till, man hör ju inget från henne?
Den frågan fick jag i veckan från en av läsarna. Jag svarade inte så lite raljant:
Hon är väl kvar i Falufjällen."



KG Bergström.

Det är tydligt att Bergström riktar kritik emot Kinberg Batra för bristande ledarskap och hyser misstro emot att hennes förmåga att lösa Moderaternas kris.

I sin krönika rapporterar Bergström ifrån detta arrangemang utifrån ett perspektiv om hur partiet skall kunna lyckas vinna tillbaka de så kallade "Gammelmoderaterna" som flytt till SD. Om detta skriver Bergström:

"Den ende som överhuvudtaget nämnde något som torde tilltala gammelmoderater som flytt dit var partisekreterare Tomas Tobé.

Han stödde kravet från en moderat kommunalpolitiker i Stockholm att tiggare ska kunna avhysas från olagliga boplatser."



Tomas Tobé (M).

Enligt KG Bergström har Moderaterna, likt Kristdemokraterna, ett strategiskt- och politiskt val som partiet måste göra. Jag håller med Bergström i hans analys om att Moderaternas framtida kurs är osäker och oviss. Jag håller också med Bergström i hans analys om Kristdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och väljer Ebba Bush Thor till ny partiordförande så utgör detta en stor utmaning för Moderaterna. Om detta skriver Bergström:

"Ska M fortsätta att vara ett liberalt borgerligt mittenparti eller flytta sig längre högerut?

Det finns i dag väldigt få om ens några tecken på att partiet går längre högerut. Kursen har redan kostat väljare. De finns hos Sverigedemokraterna. Men nya hot kan vänta runt hörnet.

Om Kristdemokraterna väljer Ebba Busch Thor till partiledare tror jag det leder till en högersväng. Hon ligger ganska lågt nu för att inte skrämma bort traditionella KD-medlemmar, men var hon har sin ideologiska tyngdpunkt behöver man knappast tveka om.

Rätt hanterad kan en sådan högervridning locka gammelmoderater. Även om många av dessa gått till SD, lär nog en och annan vara kvar hos M. För dem lär KD vara mer frestande."

Läs mer:
I Västerviks Tidningen och i Nya Wermlands Tidningen finns två kritiska analyser om Moderaterna:

Joakim Tholéns ledare i VT:
Moderat kris väntar

Henrik L Barvås ledare i NWT:
Lågt i M-taket

Bild ovan: Anna Kinberg Batra (M).

Bild nedan: Ebba Bush Thor (KD).



Etiketter: Moderaterna, M,  Kristdemokraterna, KD, SD, Sverigedemokraterna, Anna Kinberg Batra, Ebba Bush Thor, Expressen KG Bergström, Gammelmoderaterna, Tomas Tobé, Partiledare, Partiordförande, Partisekreterare, Alliansen, De nya moderaterna, Västerviks Tidningen, Nya Wermlands Tidningen, Joakim Tholén, Henrik L Barvå,

fredag 6 mars 2015

Saudiarabien och vi



I Svensk Tidskrift har Daniel Braw skrivit en tänk- och läsvärd artikel om Saudiarabien. Braws text är publicerad under rubrik: "Saudiarabiens komplexa position."

Braws artikel i Svensk Tidskrift 

Braw har rätt i sin analys om detta land har ett komplex relation till sin omvärld. Braw har också rätt i sin uppfattning att Saudiarabien är ett land som påverkar politik och ekonomi i flera länder. Då även i länder långt utanför Mellanöstern turbulenta utveckling. 

Detta märks inte minst i vårt eget land där landets vänsterregering fortsatta existens sätts på spel av det militära samverkans avtal som finns mellan Sverige och Saudiarabien. Särskilt för S är detta en svår nöt att knäcka.

Antigen bejakar man moral och politiska aspekter även i militära sammanhang, trots den betydelse som detta land har i kampen emot radikal islamism. Vilket innebär att S säger nej till en fortsatt militär samverkan eller så väljer statsministerns parti att sätta säkerhetspolitiska och handelsekonomiska hänsyn (för att rädda det handelspolitiska avtal som också finns mellan länderna) före andra aspekter och riskerar att pacifistiska MP lämnar regeringen.



Stefan Löfvén

Om Löfvén lyssnar på SSU, MP och V kommer han beskyllas för att lättsinne och för att överge ekonomiska- och sysselsättningsmässiga argument, för att i onödan offra en vapenexport till kungahuset Saud. Eller så kommer Löfvén få försvara att han man sätter värnandet av mänskliga rättigheter på undantag för att gynna storföretagens export av vapen och annan utrustning. Inget av dessa båda alternativ torde vara särskilt smakfullt för en gammal metallare som Stefan Löfvén.

Landets regerande kungahus står inför en förändrad omvärld som på flera sätt har skapat nya förutsättningar för Saudiarabien och dess feodala styrelseskick. Braw har rätt i sin analys om att denna utveckling utgör ett allvarligt hot mot landets monarki. Det är utifrån detta som Saudiarabiens stora intresse av militärt samarbete med länder som Sverige kan förklaras. Troligen utgör detta också ett skäl till att det finns anledning att tro att landets regering skulle reagera surt om Sverige sa upp det militära avtalet. Löfvén vet detta och de direktörer för svenska storföretag som skrev ett öppet brev till regeringen vet detta. 



Flyg radar AWACS här på ett SAAB plan 340.
Ett exempel på svensk vapenexport till Saudiarabien


Vad tycker jag själv? Att saudiska styrkor och dess säkerhetstjänst aktivt bekämpar IS, Hamas och ger den egyptiska regeringen stöd i dess kamp mot Muslimska Brödraskapet välkomnar jag. Men samtidigt ska vi komma ihåg att denna regering ger stöd åt annan terrorism t.ex. PLO och även bekämpar demokratisk opposition i sitt eget land och i andra arabländer. Trots att Saudiarabien försöker minska inflytandet för den iranska prästregimen i Teheran, vilket är bra, så har landets faktiska betydelse i regionen minskat under senare år. Fallande oljepriser har också minskat Saudiarabiens (liksom OPECs) makt i den globala ekonomin. Dessutom är detta land en hårdför diktatur som använder sina oljemiljarder bl.a. för att sprida antisemitism och Israel-hat. Denna regim har finansierat terror i t.ex. Pakistan och Afghanistan (Usama bin Ladin var saudier). 

Att reta upp den saudiska kungafamiljen är ett pris som jag tycker att Sverige ska vara beredd att ta. Hedern i behåll kan vara värd att SKF, SAAB och Ericson går minste om exportorder till en av Mellanösterns värsta diktaturer.

Läsa mer:
Ett öppet brev i DN till regeringen om att inte säga upp avtalet med Saudiarabien.

De 31 direktörernas brev till regeringen




Bild ovan: Kung Salman bin Aziz.

Bild nedan: Usama bin Ladin

Etiketter: Saudiavtalet, Saudiarabien, Mellanöstern, Iran, Stefan Löfvén, Hamas, PLO, IS, Muslimska Brödraskapet,  Egypten, Israel, Pakistan, Afghanistan, Antisemitism, Miljöpartiet, MP, Vänsterpartiet, V, S, Socialdemokraterna, Svensk Tidskrift, Daniel Braw, Mellanöstern, Feodalism, Usama bin Ladin, Vapenexport, Mänskliga rättigheter, Terrorism, Handelsavtal, Militära avtal, SKF, SAAB, Ericson, OPEC,                  

onsdag 4 mars 2015

Stolpe fick rätt om "Rödskäggen" och dess skola

Bildresultat för sven stolpe hagge geigert

I Axess recenserar Göran Hägg, välkänd författare och litteratur docent, en ny bok av Svante Nordin om den katolske samhällsdebattören, författaren, historiken och litteraturkritikern, Sven Stolpe (1905-1996). "Sven Stolpe - blåsten av ett temperament."  Häggs reception har den träffsäkra rubriken: "Rödskäggens vedersakare." 

Häggs recension i Axess




Göran Hägg

Bokens författare, Svante Nordin, är professor emeritus i Idé- och Lärdomshistoria vid Lunds Universitet. Nordin har skrivit en rad populärvetenskaplig litteratur var av flera har vunnit priser och utmärkelser, bland annat Svenska Förläggarföreningens Augustpris och Stora Fackbokspriset. Hans författarskap har också uppmärksammas utomlands och flera av hans böcker har översatts till främmande språk. 

Under senare år kan man märka ett förändrat fokus i Nordins författarskap ifrån filosofi- och vetenskapshistoria till en ny orientering mot kultur- och nutidshistoria. Nordins egen utveckling från den marxistiska studentvänstern till att bli en förespråkare för vår västerländska civilisation med värden som frihet, ansvar och bildning gör honom väl lämpad att skriva om en annan förkämpe för vår europeiska kultur Sven Stolpe.



Svante Nordin.

På Adlibris marknadsförs Nordins bok med följande intressanta text:  

"Sven Stolpe var en av Sveriges genom tiderna mest produktiva och lästa författare. På meritlistan finns romaner, essäer, litteraturhistoria, och biografier över den heliga Birgitta och drottning Kristina. Samtidigt var han debattör, filmmakare, tevekändis och frontfigur för katolicismen.

Han har varit svår att placera in i strömningar eller grupperingar och kulturetablissemanget hatade honom. Bland den breda allmänheten fanns dock många som älskade honom för hans kvickhet och snabba repliker. Det slog alltid gnistor kring hans namn. Svante Nordins bok är den första heltäckande biografin. Den är baserad på ett stort material av brev, dagboksanteckningar, publicerade verk och dokument som nyligen blivit tillgängliga."

Vilken betydelse har Stolpe i dag? Superbloggaren Dick Erixon skriver i ett inlägg om Häggs reception under rubrik: " Sven Stolpe fick rätt." I detta inlägg skriver Erixon bl.a.:

"Sven Stolpe tillhörde de få som vågade utmana den vänster som då fick makten också över medierna och universiteten. Det gjorde han inte ostraffat."

Erixons blogginlägg om Stolpe

I sitt inlägg kommenterar Erixon särskilt vad Hägg skriver om Stolpes kritik emot det kunskapsförakt och den värdenihilism som har präglat den svenska skolan sedan vänstervågen 1968. Detta är bara att hålla med Nordin, Hägg och Erixon i analysen om att skolans kris hade kunnat undvikas om man lyssnat på Stolpe då som nu. Om detta skriver Erixson:

"Ja, den otrendige mannen hade rätt. Stolpe satte fakta och kunskap högst, skolpolitiskt flum var han emot. Om politikerna lyssnat på honom hade resultaten i Pisa varit annorlunda idag. Sverige hade inte behövt sjunka ner mot illiterat u-landsnivå. Skolpolitiken sedan 1960-talet är det största sveket mot unga generationer som makthavarna gjort sig skyldiga till. Och det verkar väldigt svårt att få tillbaka disciplin, ordning och reda i skolan."

I ett inlägg på denna blogg har jag kommenterat att den svenska skolan fortfarande är präglad av 1968.

Mitt inlägg om den svenska skolan  

Nordins bok rekommenderas varmt.
Du kan beställa boken här via Adlibris:

Nordins bok

Dick Erixon


Bild ovan: Sven Stolpe (till vänster) intervjuas av
Hagge Geigert i hans program i SVT
"Gäst hos Hagge." 

Bild nedan:  Dick Erixon.

Etiketter: Sven Stolpe, Göran Hägg, Svante Nordin, Dick Erixon, Hagge Geigert, Axess, Civilisationskritik, Civilisationshistoria, Nutidshistoria, Historia, Europa, Europeisk historia, Idéhistoria, Litteraturkritik, Katolicism, Katolska kyrkan, Katolsk tro, Utbildningspolitik, Kulturpolitik, Skolan, Pisa undersökningen, 1968, Studentvänstern, Studentmarxism, Vänsterradikalism, Konservatism, Sven Stolpe - blåsten av ett temperament, Rödskäggens vedersakare, Adlibris, Heliga Brigitta, Drottning Kristina, I dödens väntrum,

torsdag 26 februari 2015

Putins lögner om Ukraina avslöjas i rysk media



Till skillnad emot flera andra på Aftonbladet och många andra i svensk media har Wolfgang Hansson i sin rapportering om Ryssland och Ukraina utgått ifrån ett konsekvent engagemang för demokrati och folkrättens principer. Här utgör Hansson ett positivt undantag inte minst emot sin tidnings kulturchef Åsa Lindeborg som har intagit en ny-marxistisk offensiv i svenskt kulturliv. Lindeborg har tillsammans med bl.a. Dala Demokratens chefredaktör Göran Greider tagit Putnismen i försvar och medvetet spridit Moskvas propaganda.

I en läsvärd artikel kommenterar Hansson nu de uppgifter som Novaja Gazeta, en tidning som står den demokratiska oppositionen nära och är en av få kvarvarande fria medier i dagens Ryssland, för fram om att händelserna i Ukraina är led i en rysk plan på att ta över landet. Och att enligt denna plan, var det förut bestämt att Moskva skulle ingripa i Ukraina inom närtid. Hanssons artikel är publicerad med rubrik: "Putin ljög hela tiden."

Hanssons artikel i Aftonbladet


Novaya gazeta logo.png

Novaja Gazetas logga.

Redan innan demokrati aktivisterna på Euromajdan i Kyiev (Kiev) lyckades största den ex-kommunistiska diktaturen under Viktor Janukovitj för ett år sedan varande Hansson för Putins ambitioner om att återskapa Sovjetimperiet. Tyvärr fick Hansson rätt i sina dystra bedömningar. Nu visar uppgifterna i Nova Gazeta att Hansson också har haft rätt i sak.

Hansson har nu rätt i sin analys om att det mest anmärkningsvärda i Novaja Gazetas uppgifter är att det ryska angreppet först på Krim och sedan på andra delar av östra Ukraina inte har haft politiska eller militära orsaker, utan styrs av rent ekonomiska vinstintressen. Om detta skriver Hansson i sin artikel:

Karte der Krim.png

Karta över Krim.

"Han handlade drevs av krassa ekonomiska och geopolitiska faktorer. Han ville inte riskera att den viktiga industrin i östra Ukraina eller kontrollen över gasleveranserna till Europa genom Ukraina skulle hamna utanför Rysslands grepp."

Jag håller med Hansson om att detta tydligt visar det som han, jag och många andra redan har misstänkt, att Putin ligger bakom vad som har hänt i Ukraina och att regimen i Moskva har som ambition att, som Hansson uttrycker saken: "Putin skulle svälja Ukraina".

Hur detta påverkar omvärldens bild och relation med Putin? Samt hur vilka andra planer finns i Kreml för länder i forna Sovjetimperiet t.ex. de Baltiska staterna, Georgien, Moldavien, Polen etc.? Dessa två frågor som Hansson ställer i sin artikel känns alltmer relevanta och aktuella.



Vladimir Putin i KGB:s uniform.

Om detta skriver Hansson:

"Det anmärkningsvärda är att allt är del av en större, i förväg uppgjord plan och inte en spontan utveckling driven av händelserna.
 
Det kommer förmodligen att ändra synen i utlandet på den ryske presidenten och hans syften. Putin handlade inte i ett akut läge för att rädda den ryska flottbasen på Krim från att kunna övertas av Nato i framtiden eller för att skydda den rysktalande befolkningen. "

"Tänker han sig att ingripa mer kraftfullt i andra forna sovjetrepubliker som Georgien och Moldavien? Har han några planer för de baltiska staterna som numera ingår i Nato och som känner sig klart hotade av ryska aktioner i deras länder."

Det är bara att instämma i Hanssons sammanfattande analys:

"När den ryske ledaren säger att ”det viktigaste är att avtalet från Minsk efterlevs” så är det rena hånet mot Merkel och Hollande som var med och skrev på. Ryssland har redan från första stund brutit mot vapenvilan och har uppenbarligen inte en tanke på att följa den. Precis som det är en ren lögn när Putin fortsätter hävda att Ryssland inte är inblandat i striderna.
Frågan är vad som blir västvärldens svar."



Frankrikes president Francois Hollande.

Läsa mer:
Nyligen kom Wolfgang Hansson ut med sin bok:
"Den döende kommunismen - Från Berlinmurens fall till det kalla krigets återkomst",
Historiska Media, Lund 2014.

Du kan beställa boken här via Adlibris:

Hanssons bok på Adlibris

I Norrköpings Tidningar kommenterar Hans Stigson Michajlov Novaja Gazetas avslöjande om den ryska Generalplanen för Ukraina. Stigson Michajlov tillhör de få inom svensk media som redan tidigt varande för Putins dolda maktanspråk. Hans artikel är intressant och rekommenderas varmt.

Stigson Michajlovs artikel i NT




Bild ovan: Euromajdan (Frihetstorget) i Kyiev (Kiev).

Bild nedan: Tysklands Förbundskansler: Angela Merkel


Etiketter: Aftonbladet, Wolfgang Hansson, Vladimir Putin, Ukraina, Krim, Angela Merkel, Francois Hollande, Georgien, Moldavien, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Åsa Lindeborg, Göran Greider, Putnismen, Sovjetimperiet, Berlinmuren, Det kalla kriget, Adlibris, Novaja Gazeta, Euromajdan, Majdan, Kyiev, Kiev, Nato, Viktor Janukovitj, Minsk,  Norrköpings Tidningar, NT, Hans Stigson Michajlov, 

fredag 20 februari 2015

UD:s finlandisering av Sverige



I Svensk Tidskrift har Amanda Wollstad skrivit en läsvärd artikel om Margot Wallströms och UD:s kryperi för Moskva mot bakgrund av UD:s märkliga kontakter med den ryska ambassaden inför ett svensk deltagande i en internationell flygövning över Östersjön. Hennes artikel är publicerad under rubrik: "Ingen isolerad incident." 

Wollstads artikel

Wollstrand har rätt i sin analys om att det är OK att Sverige informerar andra länder om att man tänker delta i militära övningar men att det står Sverige fritt att välja med vilka vi övar, hur vi övar och när vi övar.

Eller som Wollstad uttrycker saken i sin artikel:

"Att och när Sverige övar är information man delar med sig av för att undvika missförstånd, i enlighet med internationella överenskommelser och diplomatisk kutym. Men detaljerna, de bör vi hålla för oss själva. Vilka fria länder Sverige väljer att samöva med har Ryssland inte med att
göra. "

JAS 39 Gripen

Ett JAS 37 Gripen plan.

Tyvärr så har Wollstad också rätt i sin analys att denna minst sagt märkliga utbyte med Rysslands ambassadör inte är en engångs företeelse utan är endast en händelse av flera i ett tydligt mönster av en underdånighet inför Putinregimen i Moskva. En strävan efter att anpassa Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik efter ryska önskemål. En utveckling som är tydlig sedan vänsterregeringens tillträde i höstas.

Denna "Finlandisering" av Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik har flera orsaker. Ett skäl är en påtaglig rädsla som utmynnar i en undergivenhet inför Putin. En bristande självkänsla som resulterar i en strategi att göra allt för att inte reta upp Moskva. Som t.ex. att utlova den ryska ambassadören att svenska Jas-plan inte ska landa i Estland.

Ett annat skäl är att det inom socialdemokratins vänsterflygel som Wallström och delvis även Löfvén tillhör (men inte statsråd som Damberg, Ygeman och Hultqvist) och inom det andra regeringspartiet Miljöpartiet finns en viss ideologisk förståelse för ryska synpunkter. En känsla av ett antikolonialt släktskap med Moskva som bl.a. bygger på en djup motvilja inför EU, Nato och USA och en längtan efter att Sverige åter ska få utgöra en aktör mellan öst och väst.

En tredje grundläggande utgångspunkt för denna eftergiftspolitik är en naiv och världsfrånvänd idealistisk syn på utrikes- och säkerhetspolitik, i stort, byggt på pacifism och ryggmärgsmässig strävan efter konsensus. En annan ingrediens i denna politiska vänster kultur är en längtan tillbaka till Palmé epokens vansinniga övermod om Sverige som en moralisk stormakt tillsammans med ett vurm för FN och tredje världen.



Olof Palmé (S) statsminister 1969-1976
och 1982-1986.

Vad som i stället behövs är en snabb och målmedveten upprustning, ett tydligt svensk engagemang för vi som land kommer att försvara internationell rätt och demokratins principer i Europa även om detta kommer kräva användning av militärt våld. En annan grundbult i denna strategi måste vara en strävan efter en utökad samverkan med Europas demokratier. Att inte ens förutsättningslöst utreda ett svensk medlemskap i Nato i dagens alltmer spända läge i Europa är en allvarlig felsyn. Demokratierna behöver varandra nu mer än någonsin. Och måste samverka sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i ökad omfattning. Ensam är inte stark, inte ens tillsammans med Finland. Men gärna ett Nato medlemskap genast för min del.

Wollstad ger i sin artikel fler exempel på Wallströms fadäser i sin "Finlandiserings strategi." T.ex. hennes märkliga kommentar om att Sverige för första gången nu är rädda för Moskva, hennes överslätande attityd efter att ett ryskt signalplan var nära kollidera med ett SAS plan utanför Malmö, hennes argumentering mot att återinföra ett psykologiskt försvar och hennes stopp för att Sverige ska utveckla egen militär förmåga när det gäller cybervapen och för att bemöta rysk cyberkrigföring.

Det skrattretande låga budet ifrån finansdepartement om militära anslag inför kommande årens försvarsbeslut är också ett tydligt tecken på att vänsterregeringen inte vill, inte kan, inte förstår, eller allt detta i en olycklig kombination, förmår sig till att kraftsamla resurser för en realistisk säkerhets- och utrikespolitik. 

Min egen slutsats är att det är hög tid nu, att det är verkligen dags för en ny regering även om detta måste ske med stöd ifrån Sverigedemokraterna, att överge Decemberöverenskommelsen och att vi nu ska beredskap för ett nyval. Jag har hellre Carl Bildt eller Lars Adaktusson, eller någon annan Allianspolitiker som utrikesminister än Margot Wallström.



Lars Adaktusson (KD).

Wollstad sammanfattar sin analys genom att skriva:

"Sammantaget framträder en bild där Sverige steg för steg anpassar sig efter ett annat lands påtryckningar. Små steg, ja visst, men små steg bort från en absolut princip: vår rätt att själva utforma vår utrikes- och säkerhetspolitik.

Är man inte konspiratoriskt lagt sluter man sig till att det handlar om en oförmåga hos Wallström och delar av Utrikesdepartementet att förstå sitt uppdrag – och sin motståndare. För en utrikesminister i Sverige under det allvarligaste säkerhetsläget sedan kalla kriget är inte konsensus det högst eftersträvansvärda. Det viktigaste är inte att Rysslands ambassadör ska ”förefalla nöjd” med svaret på frågan om våra övningar och vårt handlingsutrymme"

Tyvärr är det endast att instämma i Wollstads analys. 

Bild ovan: Ryska ambassadens entré i Stockholm.

Bild nedan: Carl Bildt (M)



Etiketter: Amanda Wollstrand, Svensk Tidskrift, Margot Wallström, S, Socialdemokraterna, Mp, Miljöpartiet, Vänsterregeringen, De röd-gröna, Östersjön, Baltikum, Estland, Ryssland, Finland, Utrikespolitik, Säkerhetspolitik, Försvarspolitik, UD, Utrikesdepartementet, Utrikesminister,  Rysslands ambassadör, Rysslands ambassad, Finlandisering, Jas, Jas plan, Moskva, Putinismen, Vladimir Putin, Stefan Löfvén, Anders Ygeman, Peter Hultqvist, Mikael Damberg, EU, Nato, USA, Olof Palmé, FN, SAS, Malmö, Cybervapen, Cyberkrig, Psykologisk försvar, Decemberöverenskommelsen, DÖ, Försvarsbeslut, Militära anslag, Nyval, Regeringsskifte, Lars Adaktusson, Carl Bildt, Alliansen, Alliansregeringen, SD, Sverigedemokraterna,  

torsdag 19 februari 2015

Antisemtism, Studio Ett och Ersättningsteologi


Malmö synagoga.

I Nya Wermlandstidningen finns en mycket läsvärd ledare som under sin rubrik: "Nu får det vara nog." tar upp den växande antisemitismen i Europa och i vårt eget land. I artikeln lämnas en rad tydliga exempel som borde inge eftertanke och en allmän beredskap till såväl omprövning som till självrannsakan hos många aktiva inom svensk samhällsdebatt.  

NWT:s ledare

I artikeln nämns flera tydliga händelser av antisemitisk karaktär t.ex. terrordåden i Köpenhamn och Paris och det uppmärksammade reportaget i SVT:s Uppdrag Granskning om det utbreda hatet mot judar i Malmö. I texten nämns med all rätt det senaste uttrycket av antisemitism i svensk offentlighet. Om när Israels ambassadör i Stockholm Isaac Bachman i P1:s Studio Ett får en fråga av programmets reporter Helena Groll om judarna inte har en egen skuld till att de blir utsatta för förföljelse och diskriminering?

Precis som om man skulle fråga en ung kvinna om hon var skuld till att bli utsatt för våldtäkt för att hon bär kort kjol på offentlig plats. Men denna medvetna och i bland även omedvetna sammanblandning mellan offer och förövare märks även i andra sammanhang ifrån vänstern. I t.ex. uttalandet ifrån vår utrikesminister Margot Wallström om "att man måste förstå att Putin blir provocerad av Ukrainas vilja att närma sig Västeuropa och EU ".



Ambassadör Isaac Bachman.

I denna ledare kommenterades detta, tyvärr inte ovanliga, utslag av kulturradikal antisemitism med följande träffsäkra formulering:

"När reportern i gårdagens Studio Ett frågade den israeliske ambassadören Isaac Bachman om judarna själva har någon skuld till antisemitismen var det ett skrämmande exempel på denna aningslöshet som hon inte ens verkade förstå, då hon upprepade frågeställningen flera gånger. Likväl är det stötande att vi skall behöva höra sådant i svensk public service år 2015. I bästa fall var det samma aningslöshet som fick Svenska kyrkan att häromveckan bjuda in den palestinske prästen Mitri Raheb till en teologifestival. Raheb predikar att judendomen inte har något existensberättigande. "

Jag uppskattar att det tydligt i texten framgår att Israelkritik alldeles för många gånger slår över i tankefigurer som tangerar den gamla antisemitismen. Om detta kan man bl.a. läsa:

"Antisionism är bara en lite snyggare term för antisemitism i ny förklädnad. Judar hålls ansvariga för vad Israel gör. Många gånger beror också detta på ren och skär okunnighet hos personer som inte förstår hur djupt antisemitismen under tusentals år präglat vår historia. Det är det som gör den så seglivad. Antisemitismen är vår arvssynd."

NWT har rätt i analys om antisemitism i nutida Sverige. I texten vågar man också tala klarspråk om dess orsaker.

"Antisemitismen är också utbredd i många muslimska länder, och var så även innan staten Israels tillblivelse. I dag underblåses judehatet i Mellanösterns massmedier och skolor. Inte undra på att de som radikaliseras ytterligare också tar med sig och skruvar upp sin antisemitism. Antisemitismen är ju närmast allmänt accepterad överallt i Mellanöstern. När människor från den delen av världen sedan flyttar till Europa tar de den med sig och där kan den sedan gå i arv. Terroristen Omar el-Hussein var född och uppvuxen i Danmark.

















Omar el-Hussein tillsammans med sina två dödsoffer:
Dan Uzan och Finn Nörgaard.

Antisemitismen finns förvisso förstås i nynazismen, men den stora tillväxten har skett inom islamistiska grupperingar. Den hotbild som finns mot judar i exempelvis Malmö, som beskrevs för bara ett par veckor sedan i Uppdrag granskning, kommer nästan uteslutande från personer med muslimsk bakgrund. Och tyvärr visar det offentliga Sverige, till exempel skolor och polis, en alldeles för stor flathet när de inte agerar tillräckligt kraftfullt mot det florerande judehatet i Sverige."

Det enda som saknar i denna analys om den framväxande antisemitismen i vårt land är den dominans som en kulturvänster, med sina ideologiska rötter i 1968 års studentmarxism, har inom media, kultur och politik. Ett arv som manifesteras i ett hat mot Israel och USA, ett avståndstagande mot Västeuropa, EU och Nato, ett överseende med Putins ny-sovjetiska imperialism i östra Europa och ett gullande med palestinsk terrorism och olika röda diktatorer i tredje världen.



Utrikesminister Margot Wallström (S).

Antisemitismen hos en reporter i Studio Ett visar att vi nu har samma kamp att ta som då, mot en världsfrånvänd, revolutionär vurmande och diktatur kramande vänster. Nu liksom då med tydliga antisemitiska drag. Den neo-socialistiska renässansen inom socialdemokratin och miljöpartiet har förvärrat debattklimatet under senare år. Denna trend har manifesterats av flera ledande socialdemokrater som t.ex. Margot Wallström, Urban AhlinCarin Jämtin och Veronika Palm, samt i miljöpartiet med deras båda språkrör och ministrar Åsa Romson och Gustav Fridolin samt regeringens egen islamist, bostadsminister Mehmet Kaplan (MP). Men även utanför Helgeandsholmen har 1968 års vänsterradikalism växt till. Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg och Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider som mest kända banérförare för en ny-marxistisk offensiv i svensk offentlighet.

Denna neo-socialism har även funnit andra arenor för sin kamp mot västerländsk kultur och samhälle. Ett tydligt exempel är Svenska Kyrkans så kallade "Ersättningsteologi" med dess tydliga profil av vänsterradikalism och antisemitism som har manifesteras med all oönskad tydlighet av nuvarande ärkebiskop Antje Jackelén och hennes företrädare K.G. Hammar.

Antje Jackelén

Ärkebiskop Antje Jackelén. 

Bild ovan: Synagogan i Malmö.

Bild nedan: Ärkebiskop Antje Jackelén.

Etiketter: Antisemitism, Judar, Judehat, Israel, Nya Wermlamdstidningen, NWT, Malmö, Uppdrag Granskning, SVT, Sveriges Radio, SR, Studio Ett, P1, Isaac Bachman, Helena Groll, Svenska Kyrkan, Mitri Raheb, Köpenhamn, Paris, Ersättningsteologi, Mellanöstern, Islamism, Terror, Köpenhamn, Palestina, Palestinier, Danmark, Omar el-Hussein, Ny-nazism, Ny-marxism, Neo-socialism, EU, Nato, Vladimir Putin, S, Socialdemokraterna, MP, Miljöpartiet, Margot Wallström, Urban Ahlin, Carin Jämtin, Veronika Palm, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Mehmet Kaplan, Åsa Lindeborg, Aftonbladet, Dala-Demokraten,  Svenska Kyrkan, Göran Greider, Antje Jackelén, K.G. Hammar,                             

måndag 16 februari 2015

Sverige hotas också av islamism och antisemitism





Den islamistiska terrorn i Köpenhamn är bara ett av aktuella exempel på en utveckling med ett allt större hot mot västervärldens judiska minoriteter. Köpenhamn, Paris, Ottawa, och Bryssel är endast fyra större städer, av flera andra, som under senaste året har fått uppleva islamistisk jihadist terror.  

Under senare år har man också kunnat notera en utveckling där attack mot judar och judiska mål t.ex. synagogor, barnhem och koscher butiker kombineras med våld emot yttrandefrihet, t.ex. i form av journalister, tidningar, redaktioner, folkvalda församlingar etc.


 

  














Blommor utanför synagogan i Köpenhamn.

Tyvärr är risken för nya attentat runt om i Västeuropa stora.  Detta av flera skäl. Bl.a. för den stora invandring ifrån muslimska länder som skett i flera länder under senare årtionden. Andra skäl är att det i flera länder, t.ex. Sverige, inte har funnits en politiska vilja att ta den pågående islamisering av Europas muslimer på allvar. I Sverige har flera forskare och experter varnat för detta t.ex. välkända namn som Magnus Ranstorp och Magnus Norell

En ovilja som också manifesteras i bristande handlingskraft mot politisk motiverad terror från extrem vänster såväl som extrem höger. Det är minst sagt anmärkningsvärt att det i Sveriges nya vänsterregering finns en minister, Mehmet Kaplan (MP), som enligt uppgifter i utländsk media troligen är en organiserad islamist.

Men detta förklarar en del av det offentliga klimat som har försvårat en mer nykter syn på faran av en framväxande islamisering bland muslimer i Sverige.

Under de senaste åren har ett delvis nytt fenomen i detta mörka sammanhang kunnat skönas. Det är att gränsen mellan både politisk såväl som religiös motiverad terrorism och organiserad kriminalitet i flera socialt utsatta förorter blir alltmer flytande. Ungdomar med rötter i Mellanöstern och ifrån Nordafrika sugs upp i olika kriminella gäng för att sedan i allt större utsträckning gå vidare in i terrorism. Ofta har denna ondskans karriär möjliggjorts genom olika radikala muslimska organisationer, islamistiska imamer och ett samhälle som agerat ryggradslöst i form av skola, polis, domstolor, socialtjänst etc.


 
 

Gärningsmannen Omar Abdel Hamid el-Hussein och hans två offer:
Dan Uzan som tillsammans med två danska poliser räddade många
liv i entrén till det judiska  församlingshemmet där en konfirmationsfest
pågick med c:a 80 deltagare, och hans andra offer filmregissören
Finn Nörgaard.

Medan ungdomar av annan etisk härkomst allt oftare sugs upp av politisk extremism vänster- eller höger ut.

Mycket måste göras och det finns enkla men effektiva åtgärder att sätta in som bl.a. har prövats mot etnisk relaterad grov brottslighet i USA och i England. T.ex. att tidigt kraftfullt reagera mot asocialt beteende hos unga som skolk och missbruk. Agera mot föräldrar som inte sköter sitt föräldraskap genom att tidigt ingripa med olika tvångs åtgärder som t.ex. fosterhemsplacering. Förhindra trångbohet genom att begränsa antalet personer per lägenhet och att övervaka att förbudet efterlevs. Andra inslag i sådan medveten strategi för bryta social misär och utanförskap är tydliga krav på att aktivet delta i svensk undervisning och arbetsförmedlingens åtgärder för att få ekonomiskt bistånd eller stöd ifrån andra myndigheter och för att få hyra bostad. I USA har man med framgång prövat att ställa krav på föräldrar att deras barn skall delta i s.k. bussningsprogram som innebär att bryta segregering genom att flytta skolungdom ifrån socialt utsatta områden till skolor i mer välmående områden. 

Vi måste också i Sverige (vilket har diskuterats på regeringsnivå i Danmark)våga ta mod till oss och ta beslut om att börja riva ner och kraftigt förändra nedslitna och socialt eftersatta miljonprogramsområden i våra förorter. Dessa områden som är och alltid har varit en social katastrof utgör en förutsättning för utanförskap, asocialitet och politisk extremism. Denna förnekelse av verkliga samhällsproblem har också medfört en grund för en växande politisk populism och extremism. Sverigedemokraternas framväxt kan bland annat förstås utifrån denna bakgrund.

Mannen som utförde dåden i Köpenhamn var Omar Abdel Hamid el-Hussein. En 22 årig kriminell gangster som nyligen hade avtjänat ett fängelse straff för grov misshandel. Enligt uppgifter i danska medier är det troligt att han radikaliserades dels i fängelset genom islamistiska medfångar, dels genom kontakter med islamistiska organisationer som Hizb ut Tahrir (som är terrorist stämplat i flera länder, men inte i Danmark eller i Sverige). I Danmark har ett förbjud mot denna organisation övervägts vilket nog kommer att införas nu.

En annan möjlig källa till el-Husseins radikalisering kan vara den ökända al-Nourmoskéen på Nörrebro som tidigare har figurerat i flera utredningar och tidvis stått under särskild övervakning från danska Säpo, PET. Det har efter dåden framkommit att PET hade klassat el-Hussein som är säkerhetsrisk och fört upp honom på en särskild övervakningslista.



Skott mot fönster och entrén till den sammankomst i Österbro 
för yttrandefrihet där bl.a. Frankrikes ambassadör och den svenska
konstnären Lars Vilks befann sig. Det var vid detta tillfälle som
Finn Nörgaard sköts till döds. 

Tyvärr verkar det som att det i Sverige saknas politisk och moraliskt mod att börja aktivet bekämpa terroristorganisationer. Varför vi i vårt land är mycket mer flata mot terrorism, än t.ex. Danmark, Frankrike och Belgien, finns det flera orsaker till. Vårt klimat av moraliskt övermod och världsfrånvänd idealism utgör en kultur som inte gynnar realism och handlingskraft mot demokratins fiender. En annan orsak är den starka ställning i vår offentlighet som kulturvänstern med ideal ifrån 1968 års vänsterrörelse har i media, inom kulturlivet och i politik. I denna radikala mylla finns ofta en tredje världen nostalgi, förakt för västvärlden med EU och Nato, ett illa dolt hat mot USA och Israel.  Antisemitism förordas eller möts med överseende vilket inte minns har märkts i från S-ledda styret i Malmö. Efter de tragiska händelserna i Köpenhamn manifesterades detta ytterligare än gång med all oönskad tydlighet i Malmö. Se länk nedan.

Läsa mer:

Malmöpolitikern Giorgettis beklagan på Twitter över att Vilks överlevde

Inlägg om Sveriges kriminella 55 No-Go-Zoner i våra förorter

Inlägg om att Sverige har svag beredskap mot terrorism

Inlägg om Kaplans islamism

 
Bild ovan: Gärningsmannen Omar Abdel Hamid el-Hussein fångad på en
övervakningskamera innan han sticker kniven i en oskyldig medpassagerare på ett pendeltåg.

Bild nedan: Omars våld orgie tog slut utanför sin bostad där han skötts till döds i en skottlossning med en antiterrorist enhet inom den danska polisen.

Etiketter: Köpenhamn, Terrorism, Islamism, Islam, Antisemitism, Omar Abdel Hamid el-Hussein, Norrebro, Österbro, Lars Vilks, Finn Östergaard, Dan Uzan, Magnus Ranstorp, Magnus Norell, Mehmet Kaplan, Mellanöstern, Nordafrika, Hizb ut Tahrir, al-Nourmoskéen, PET, Säpo,  SD, Sverigedemokraterna, MP, Miljöpartiet, S, Socialdemokraterna, Paris, Ottawa, Bryssel, England, Miljonprogramsområden, Förorter,