Nooshi Dadgostar (V) riksdagsledamot har skrivit en artikel som tydligt avslöjar pågående trend av Neo-socialism inom svensk vänster. En utveckling som är tydlig inom samtliga tre partier: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Denna utveckling är olycklig för Sverige. En påtaglig konsekvens är att vänsterns krav på politisk korrekthet och Neo-socialitiska syn på människa och samhälle lägger en våt filt över vår offentlighet och likriktar samhällsdebatten. Dadgostars artikel publiceras under rubrik: "Vänsterns bredd är dess styrka. "
Dadgostars artikel
Men utvecklingen inom Vänsterpartiet skiljer ut sig på en väsentlig punkt. Från de två andra. Inom detta parti finns dessutom en dogmatisk marxistisk tradition som märks i partiets förda politik och interna kultur. Dadgostars artikel exemplifierar detta på ett tydligt sätt. Här skiljer V ut sig sig ifrån flertalet andra partier till vänster om socialdemokratin i norra Europa. Precis som när det gäller SD är V unika att man är direkt uppkomna ur en totalitär politisk rörelse, i V:s fall det Moskva trogna Sveriges Kommunistiska Parti. I SD fall ur svensk nynazism och vitmaktrörelsen med Skinheads organisationer som Bevara Sverige Svenskt och Nordiska Rikspartiet.
V tog sig sedan namnet Västerpartiet Kommunisterna, VPK, och är nu verksamma under sitt nuvarande namn Västerpartiet. I t.ex. Danmark, Norge, Beneluxländerna och dåvarande Västtyskland röstade väljarna kommunisterna ut ur parlamenten efter Andra Världskriget. Senare uppkom där helt nya demokratiska västerpartier, som liknar Miljöpartiet i Sverige, med en annan bakgrund från socialdemokratins västerflygel och som hämtade politiker och sina sväljare ifrån en rad icke parti anknutna organisationer som t.ex. fackföreningar, konsumtent-, miljö- och fredsrörelserna.
Flertalet av dessa nya västerpartier har valt att gå med i den gröna gruppen i EU-Parlamentet, t.ex. danska Socialitisk Folkeparti. Svenska V är i stället med i den kommunistiska gruppen tillsammans med partier som har sina rötter i de forna kommunistiska statspartierna ifrån diktaturerna i Östeuropa t.ex. tyska Die Linke, det tjeckiska och det ungerska. Denna partigrupp innehåller också partier som IRA:s politiska gren Sin Féin och öppet Marxist-leninistiska partier från Sydeuropa t.ex. det spanska, det portugisiska och det grekiska.
Ett foto från 1989 Lars Werner, partiledare för VPK, vid ett officiellt besök hos
sitt östtyska kommunistiska broderparti SED. Här hälsar Werner på dess ledare
Erich Honecker, några veckor innan Berlinmurens fall.
Samma sak gäller högerut. För partier som Dansk Folkeparti, norska Fremskrittspartiet, eller Sannfinländarna, tillskillnad mot SD, skulle det vara helt otänkbart att samverka med partier som Nationella Fronten i Frankrike, belgiska Vlaamas Baleng eller grekiska Gyllene Gryning. Dansk Folkeparti och Sannfinländarna är med i den konservativa parlamentsgruppen ECR där brittiska Tories ingår. Denna grupp accepterade inte SD:s ansökan. SD fick också problem med att bli medlem i en partigrupp till höger om ECR. Partiet blev efter viss tvekan upptagen i en grupp för nationalistiska och EU-kritiska partier som domineras av brittiska UKIP.
SD var länge medlem i en arbetsgrupp som verkade för att bilda en partigrupp för europeisk extrem höger under ledning av Jean-Marie Le Pen och Nationella Fronten. SD betalade in medlemsavgift, utsåg sin representant i arbetsgruppens styrelse, medverkande i arbetet med att skriva stadgar etc. Troligen av taktiska skäl valde Jimmy Åkesson och SD:s ledning att lämna detta sammarbete trots ungdomsförbundets protester inför EU-valets slutskede. Detta beslut innebar glädjande nog att extrem högern misslyckades med sitt försök att bilda en egen partigrupp.
Övriga nordiska högerradikala partier har en helt annan historia än SD. Dessa partier kommer ur demokratiska sammanslutningar t.ex för sänkta skatter, effektivare bekämpning av brott och droger, att tillvarata intressen för små företag eller boende i glesbygd. Men alla dessa partier förenas med SD när det förd politik inom flera sakområden t.ex. en anti-EU attityd, avstånd mot mångkultur, att bejaka en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik, förespråka en stark statsmakt, tveksamhet inför valfrihet och en övertygelse om att slå vakt om en nationell enhetsstat. Detta manifesteras i ett tydligt motstånd mot regionalt självstyre och i en restriktiv hållning emot rättigheter för inhemska minoriteter som t.ex. samer, tornedalingar, älvdalningar, gotlänningar, skåningar, grönländare, färingar eller inhemska minoritetsspråk som tyska i Söderjylland, färöiska och grönländska, finska och Meänkieli i Norrbotten eller svenska i sydvästra Finland etc.
Varför har vi denna stora tolerans för politisk extremism i Sverige? En förklaring är att svensk offentlighet har domineras av olika västerkrafter sedan mitten av 1800-talet. Detta är unikt för Västeuropa. Andra faktorer som brukar lyftas fram i dessa sammanhang är Sverige slapp erfarenhet av att förslavas av nazism under Andra Världskriget eller av rysk kommunism efter 1945. Att demokratin i modern tid inte på allvar har utmanas eller gått under har gjort svensken mindre vaksam och mindre känslig för politisk extremism än i övriga Västeuropa. Att vi kom undan Andra Världskrigens fasor har påverkat vår självbild och skapat en attityd av moralisk överlägenshet gentemot omvärlden. Vår bristande förståelse för Europatanken och ovilja att bekämpa politisk extremism på hemmaplan kan troligen också förklaras utifrån att vi fick ha fred och demokrati under Första Världskriget mellan 1914 och 1918.
Socialdemokratins dominans över politik och kultur, t.ex. när gäller utbildning, kan förklara varför vi i Sverige, i modern tid, har en stor tolerans för extremism, speciellt för den som kommer ifrån vänster. Jag har kommenterat socialdemokratins dominans över svensk utbildning på denna blogg. Se nedanstående länk.
En socialdemokrati som i ett Västeuropeiskt perspektiv har varit ovanligt långt till vänster. Framför allt Göran Persson, delvis också Ingvar Karlsson och Mona Sahlin, bröt med denna tradition från Olof Palme och hämtade inspiration av Tage Elanders och Per-Albin Hanssons mer mittenorienterade politik. Under Stefan Löfvens ledarskap har partiets politik förts vänsterut i en medveten strävan att åter radikalisera socialdemokratin med hjälp av idéer från arbetarrörelsens tidiga socialistiska historia och kulturradikalismens arv från 1968.
En konsekvens av vänsterens dominans av vår offentlighet är att vad som definieras som politisk korrekta uppfattningar ifrån vänster inte får ifrågasättas och sätter både norm samt gräns för vad som anses acceptabelt i det offentliga samtalet.
Det gäller tabun för frågeställningar som t.ex. vindkraftens negativa påverkan på fågellivet, landsbygdens avfolkning, skogsindustrins stora betydelse för vår ekonomi, ökning av tonårsaborter, traditionen av drogliberalism inom kulturvänstern, inslag av antisemitism i socialismens idétradition, oförståelse attityd inför ideella organisationer och civilsamhällets övriga aktörer, pågående islamisering och växande politisk extremism i storstädernas förorter eller kritik av förmögna vänster kändisars gnäll av Alliansens skattesänkningar för vanliga löntagare.
I Dadgostars artikel finns bl.a. följande intressanta och klargörande formulering:
"Vad vi ser är en postmodern identitetspolitisk reaktion på den marxistiska idétraditionen. Vänstern förklarar världen utifrån hur man ser verkligheten."
Här har vi en omskrivning av två centrala teser om politikens överordnade roll över andra samhällsfaktorer som finns i dogmatisk kommunistisk idé tradition. Dels den metafysiska tanken på partiets naturliga roll som den sanna uttolkaren av det kollektivt medvetna. En tes som flitigt har används för försvara maktmonopol av kommunist partier i olika vänster dikaturer.
I Dadgostars artikel kan man också spåra en annan ny-marxistisk tanke. Den om Dialektik vilket innebär en idealistisk princip om den kollektiva tankens väg till fulländning och förekomst av en metafysisk överordnad princip om hur samhällets sociala förhållanden med nödvändighet måste komma att förändras avseende produktionsförhållanden i form av t.ex. vetenskap, ekonomi och politik.
Att Dadgostars artikel publiceras i Aftonbladet är ingen tillfällighet. Denna tidning och framförallt dess kulturredaktion med dess chef Åsa Lindeborg har hela 2000-talet gått i spetsen för en kraftfull ny-marxistisk offensiv inom svensk offentlighet.
Åsa Lindeborg
Exemplen är många. En översläntande attityd inför Putismens aggressiva utrikespolitik. Vilket exemplifierades in en påtaglig tveksamhet inför demokratirörelsen på Euromajdan i Kyiev (Kiev). Eller i en motvilja att fördöma av Rysslands ockupation av Krim eller Kremls diskriminering av Krimtatarerna efter annekteringen. Avståndstagande ifrån Västeuropas demokratier i form av motstånd med nästan religiösa övertoner mot Nato och en tydlig ovilja inför EU. En obalanserad syn på Mellanöstern med en negativ grundhållning mot Israel samtidigt som PLO:s övergrepp mot sin egen befolkning och Hamas terrorism bagatelliseras. En ovilja att beteckna IS/ISIS folkrättsbrott i Syrien och i Irak som folkmord eller att uppmärksamma diskriminering och förföljelsen av kristna minoriteter som assyrier och kaldéer. Den förda kampanjen emot vinster i väldfärden som Dadgostar tar upp i sin artikel och en överslätande attityd emot revolutionsromantik med bejakande av våld inom autonoma vänstergrupper är andra inslag i denna policy.
I riksdagen argumenterade V:s ekonomisk politiska talesperson Ulla Andersson, när västerregeringens presenterade sin budget, emot privat äganderätt med ett språkbruk som inte hörts i sedan Berlinmurens- och Järnridåns fall. Ett språkbruk som Aftonbladet ivrigt försvarade.
Foto ifrån en massdemonstration mot DDR-regimen i Östberlin
den 4 november 1989.
Läsa mer:
Kjell Albin Abrahamsson, under många år verksam som korrespondent för Sveriges Radio i Central- och Östeuropa, har utifrån sin svensk-polska horisont, Abahamsson är sedan flera år bosatt i Warszawa, skrivit en bok om den svenska aningslösheten inför kommunism som rekommenderas varmt. "Låt mig få städa klart" En utgångspunkt för hans bok är egna erfarenheter av demokratiseringen av Östeuropa som Abrahamsson följde på nära hål.
Du kan beställa boken här:
Länk till Abrahamssons bok:
På denna blogg har jag kommenterat vänsterpartiernas mantra om förbund mot vinster inom vård-skola-omsorg:
Mitt inlägg om att valfrihet ger Egenmakt
Jag har också kommenterat vänsterregeringens ny-socialistiska budget:
Mitt inlägg om regeringens budget
Mina kommentarer om en vänster dominerad utbildning i Sverige:
Mitt inlägg om att den svenska skolan präglas av 1968
Bild ovan: Ett foto från en demonstration av Anti-Fascistisk Front (AFA)
i Tyskland. AFA representerar delar av den extrem vänstern som V har ett komplicerat
och motsägelsefullt förhållanden till. Delar av V, tidigare även S :s ungdomsförbund, har
öppet försvarat våldsaktioner från AFA och andra vänster autonoma rörelser som t.ex.
trotskister och syndikalister.
Bild nedan: Karl-Marx grav i London.
Etiketter: Åsa Lindeborg, Aftonbladet, Aftonbladet Kultur, Nooshi Dadgostar, Vänstersväng, Vänsterradikalism, Ny-kommunism, Neo-socialism, Socialism, Kommunism, Marxist-Leninism, 1968, 1968 2.0, Järnridån, Berlinmuren, Östtyskland, DDR, Dialektik, S, Socialdemokraterna, V, Vänsterpartiet, MP, Miljöpartiet, Löfvenregeringen, Stefan Löfven, Vänsterregeringen, Socialistisk samhällsanalys, socialistisk idétradition, Kommunistisk idétradition, SD, EU, Ulla Andersson (V), Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, EU-Parlamentet, Europa Parlamentet, Nato, Krim, Ukraina, Krimtatarerna, Tyska, Danska, Svenska, Inhemska minoriteter, Inhemska minoritetsspråk, Regionalism, Regionalt självstyre, Euromajdan, Kyiev, Kiev, Vladimir Putin, Le Pen, Nynazism, Vitmakt rörelsen, Skinheads, Nordiska Rikspartiet, Nationalism, Invandring, EU-skepticism, Kjell Albin Abrahamsson, Sveriges Radio, Östeuropa, Centraleuropa, Östeuropa korrespondent, Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Meänkieli, Tornedalen, Torndalsfinska, Islamisering, Islamism, Skåningar, Samer, Sampí, Skåne, Skåneland, Marxist-leninism, Syrien, Irak, Mellanöstern, Kaldéer, Assyrier, Ingvar Karlsson, Mona Sahlin, Folkmord, IS, IS/ISIS, ISIS, Folkrättsbrott, IRA, Sin Féin, Sannfinländarna, Dansk Folkeparti, Nationella Fronten, Gyllene Gryning, Tyskland, SED, Die Linke, Trotskister, Syndikalister, Autonoma, Autonoma vänsterrörelser, Lars Werner, VPK, Benelux, Beneluxländerna, Västtyskland, Östtyskland, DDR, Berlinmuren, Järnridån, Holland, Belgien, Luxembourg, Karl Marx, Erich Honecker,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar