onsdag 1 januari 2014

EU och regionalism mot nationalism och rasism



Om Carl Bildt, EU och Europa!

Utrikesminister Carl Bildt har förvånansvärt nog skrivit en insiktsfull artikel på DN Debatt om Europa och EU. Bildts artikel har den träffsäkra rubriken: "Främlingsfientlighet och Europafientlighet är släkt."

Och detta konstaterade kan man bara instämma i. Det är verkligen inte vanligt att svenska politiker har ambition att göra en bred analys av aktuella frågor utifrån historiska, kulturella och filosofiska fakta. Att Bildt har haft denna intellektuella- och humanistiska ambition hedrar honom. Men tyvärr stannar han en bit på vägen. Men Bildts artikel känns angelägen och jag vill därför gärna kommenterar den.

Bildts artikel på DN Debatt
Först konstaterar Bildt att detta år 2014 blir ett viktigt politiskt år med val till våra politiska församlingar på lokal, regional och nationell nivå. Bildt har också rätt i att val till Europaparlamentet inte får glömmas bort och att valet till EU parlamentet är viktigare än vad många tror. Om detta skriver Bildt bl.a.:

" Hundra år efter första världskrigets utbrott har främlingsrädslan i Europa fått ny näring. Främlingsfientliga partier samarbetar, och i brittisk debatt löper primitiv provinsialism amok. Dessa krafter försöker angripa den fria rörligheten, men ett splittrat Europa blir ett farligare Europa."

Längre ner i sin artikel skriver Bildt vidare om EU-valets betydelse för vår vardag.:

"  I upptakten till allt detta går medborgare i EU:s nu 28 medlemsländer i maj till valurnorna för att välja det nya Europaparlamentet. Parlamentets sammansättning kommer inte bara att vägleda ledningen av övriga EU-institutioner för de kommande fem åren. Det nyvalda parlamentet medverkar också i mycket av den lagstiftning i olika frågor som direkt kommer att påverka en halv miljard européers verklighet under år framöver. "




Jag gillar att Bildt talar klarspråk för Europa och ett europeiskt sammarbete. Det är alltför sällan detta sker i Sverige. Vanligtvis brukar moderater endast belysa den ekonomiska sidan av EU, som inte är oviktig, men enligt min mening inte den mest betydelsefulla och ekonomiska aspekter var inget huvudskäl till att europasamarbetet kom att utvecklades efter andra världskriget och att EU bildades.

I stället var en annan tanke central. En övertygelse om att vi som européer har en gemensam civilsation byggd på arvet från Athen, Rom och Jerusalem, och att fred och social utveckling endast säkras om vi i Europa samverkar över nationala gränser och att detta samarbete dessutom skapar välstånd och skyddar demokratins fortlevnad. Denna aspekt berör endast Bildt delvis genom att bl.a. hänvisa till lärdomar vi kan drar av vad som hände i Europa 1914. Med den största förtjänsten i Bildts artikel ligger i just i detta påpekande och de slutsatser han drar utifrån detta för vår egen tid.

De statsmän som tog initiativ till EU var alla övertygade demokrater, de flesta var kristdemokrater eller liberaler, flera av dessa politiker kom dessutom från olika mångkulturella gränstrakter t.ex. Sydtyrolen, Rhenlandet och Elsass-Lothringen, eller tillhörde olika inhemska språkliga- och nationella minoriteter i sina hemländer.

 Dessa statsmän hade också präglats av sitt motstånd mot totalitära ideologier som nationalism, kommunism, nazism, och fascism. Lägg noga märke till att man uppfattade nationalism som en lika odemokratiskt Vi- och Dom ideologi som t.ex. kommunism och nazism.  En annan sak som i detta sammahang som ofta glöms bort i den svenska debatten, och som Bildt helt går förbi, är att man i Central- och Sydeuropa under hela efterkrigstiden har förstärkt ett lokalt och regionalt självstyre som en följd av europasammarbetet och de lärdomar han har dragit av 1800-talets och det tidiga 1900-talets nationalism. 

Ett tydligt exempel på en av Europatankens fäder är Robert Schuman, även kallad EU:s Fader, du kan läsa mer om honom här:

Wikpedias artikel om Robert Schuman

Att säkra freden och mänskliga rättigheter genom ett utökat sammarbete mellan länder, och inom länder samt mellan olika folk är centralt i Europatanken.  Många av dessa EU-fäder var också övertygade om att militärism och nationalism hörde i hop. Efter 1848, 1864, 1868, 1870, 1914 och 1939 hade vi haft nog av krig som möjliggjorts av nationalistiska strömningar. Inte en gång till skulle Europas unga män tvingas att gå ut i strid.


Brittiska soldater i en skyttegrav vid slaget i Somme,
Frankrike 1916.

Nationsgränser flyttas fram och tillbaka och förändras. Därför finns det finsktalande i Sverige och svensktalande i Finland och i Estland, dansktalande i Tyskland, tysktalande i Danmark, i Belgien, i Luxemburg, i Ungern, i Italien, i Polen, i Slovenien, i Tjeckien, i Rumänien, i Liechtenstein och i Österrike som sin tur har en slovensk minoritet. I Polen talas förutom polska även tyska, ukrainska, litauiska, slovakiska och ryska. Franskspråkiga finns i Belgien, i Luxemburg, i Monaco, i Italien och i Schweiz som i sin tur har tyska, franska och italienska som officiella språk. Engelska talas i Storbritannien, i Irland (som också talar gealiska, ett keltisk språk), i Malta och på Cypern. Italienska talas i Italien, i San Marino, i Schweiz, i Malta och i Slovenien. Listan över nationella befolkningsgrupper som hamnat på "fel" sida om gränsen är lång.

Till detta kommer en rad lokala- och regionala minoriteter med egna språk som t.ex. lëtzeburgesch i Luxemburg och i Belgien, rätoromanska i Schweiz och i Italien, meälankeli i Finland och Sverige, baskiska i Spanien och Frankrike, som förutom franskan (fancien) dessutom har rhonska, moselska, occitanska, bretoniska, provencalska, korsikanska, flamländska, elsassiska, vallonska och normandiska som minoritetsspråk. I grannlandet Spanien talas förutom spanska (kastillianska) även galiciska, andalusiska, katalanska (som också talas i Andorra och i Italien), occitanska, asturiska, aranesiska, valencianska och portugiska som inhemska minoritetsspråk. I Storbritannien talas även cornish, manniska, krymriska, skottska och gealiska. Frisiska talas i Danmark (som också en del av sin befolkning som talar färöiska till vardags), i Holland, och i Tyskland, som dessutom har plattyska och vedelska, ett slaviskt språk, som regionala minoritetsspråk etc.


Ett partiskt exempel på att värna mångspråklighet och mindre
språk i Europa från Frankrike. Kyrk torget, här på franska och
det regionala folkspråket Elssasiska.


Italien är Europas mest mångspråkiga land. Förutom riksspråket italienska (toskanska), finns det 13 nationella minoritetsspråk i landet. I Italiens norra delar talas tyska, rätoromanska, franska och slovenska. I övriga delar av landet finns andra nationella minoritetsspråk som t.ex. grekiska, albanska, provencaliska, kroatiska och katalanska, och dessutom 12 lokala minoritetsspråk eller folkspråk t.ex. liguriska, kalabriska, napolitanska, och sicilianska. När Italien enades 1861 talade endast några få procent italienska och ännu beräknas cirka 20 procent av landets inhemska befolkning inte behärska sitt nationella riksspråk. I Europa finns också minoritetsspråk av annat slag som t.ex. jiddisch, romani chib och samiska.

Men gränser är också inte absoluta av andra skäl. Nationer, stater, kommuner etc. finns till för sina medborgare inte tvärt om. I många länder i Västeuropa infördes därför en andra kammare i de nationella parlamenten med uppgift att tillvara ta regionala intressen och säkra inhemska minoriteters rättigheter, inte minst när det gäller rätt till sina språk och sin kultur.

Dessa andra kammare som väljs antigen av de regionala parlamenten eller utses genom nationella val med särskild valdag skilt från de nationella. I några länder infördes elektorsförsamlingar med folkvalda regionpolitiker för frågor om regionalt inflytande, mänskliga rättigheter och grundlagsfrågor. Att denna regionalism, byggd på federalitiska ideal, är en central del av Europatanken vill svenska politiker inte riktigt kännas vid. Det är ingen tillfälligt att t.ex. skottar, walesare, och frisare överlag gillar EU och Europatanken. Med all rätt upplever dessa, och andra, minoritetsgrupper ett EU-medlemskap som en positiv möjligt för att stärka sitt språk och sin kultur. 1992 inventerade Europaparlamentet samtliga inhemska minoritetsspråk i Europa. Ett resultat av detta initiativ blev att EU, på EU-Parlamentets uppmaning, inrättade en byrå för Europas små- och folkspråk som drivs tillsammans med Europarådet.



Parlamentet för Belgiens tyskaspråkiga minoritet
i Eupen vid gränsen till Tyskland och Holland.

Den bristande förståelsen för EU i Sverige och vårt svala engagemanget för Europa kan bl.a. förklaras utifrån vår tradition att stänga ute delar av de tankar och ideal som bygger upp tanken på ett gemensamt- och ett fredligt Europa. Som i sin tur leder till att vi i allmänhet inte riktigt förstår Europasamarbetet eller varför EU bildades. Då blir det också svårt att då känna någon entusiasm för Europatanken.

För många européer är Europas mosaik av inhemska språk och inhemska kulturer en värdefull mångfald som man värnar om. Detta gäller även för folkspråk och lokala- och regionala minoritetskultur som ges lagligt skydd och ekonomiskt stöd. Men inte i Sverige, vi har ännu inte infört något verkligt regionalt självstyre och vägrar fortfarande att erkänna våra inhemska lokala- och regionala minoritetskultur och språk. Skånska och Skåneland, Gotland och gutiska, och orsamål och Orsabygden, Älvdalen och älvdaliska, Tornedalen (Meänmaa) och meälankeli behandlas fortfarande svårmodigt liksom våra inhemska nationella minoriteter som t.ex. finnar och samer.



Anslag på en polisstation från Husum
(Hüsem), Schleswig- Holstein, i nordvästra
Tyskland på tyska och frisiska.

Men visst är det som Bildt, med all rätt, påpekar väldigt trist och behöva får uppleva tankespöken från historiens skräphög och att avlagda idéer från det förfångna åter dammas av för att dyka upp igen i ny skepnad. Nu i from av nationalism, rasism och främlingsfientlighet. Och visst har Bildt rätt att det är en oroande utveckling med att höger- och vänsterpopulistiska partier växer i styrka, t.ex. Sverigedemokraterna i Sverige, Sannfinländarna, Vlaams Belang i Belgien och Nationella fronten i Frankrike.

Jag är övertygad om de länder som tagit till sig Europatanken i sin helhet och genomgått en verklig regionalisering kommer att klara framtidens utmaningar lättare, inte minst i en alltmer globaliserad värld, än av tradition central styrda länder som Sverige, Frankrike och Storbritannien. En hel del av de senaste årens folkliga missnöje, som delvis faktiskt har fog för sig, är problem som nationalstaterna har skapat och som inte har varit kapabla att lösa. En varning för den politiska populism som består i att "Nationalisera" framgångar och "Europeisera" motgångar är fullt berättigad. Det är inte EU som har misskött medlemsländernas budget, arbetsmarkands- och utbildningspolitik och vägrat att effektivisera offentliga förvaltningar och ta bort ineffektiva offentliga monopol. Nationalstaten är faktiskt för liten för vissa frågor och för stor för andra. Ett land, ett folk, en flagga är dessutom en myt. Om du inte tror mig kan du alltid fråga skottar, walesare, samer, basker, plattyskar, torndalsfinnar, vender och rätoromaner.


 EU-parlamentet.

Bildt har också rätt i sitt påpekande att det är ganska märkligt att partier som är emot EU och Europasammarbetet nu kraftsamlar inför valet till EU-parlamentet och försöker bilda en egen partigrupp i detta parlament. Jag instämmer i Bildts förhoppning att dessa populistiska partier på höger kanten inte må få framgång i Sverige och i andra länder. Tyvärr finns redan nu en partigrupp för extrem vänstern i EU-parlamentet som bl.a. består av kommunister, troskister, anarkister och andra till vänster om socialdemokrater och socialister.

Det gäller att gå och rösta både till EU-parlamentet och till våra inhemska politiska församlingar. Ett högt val deltagande är ett säkert sätt att stänga dörren för framgångar för höger- och vänster extremistiska partier. Men minst lika viktigt är reflektera över varför vi har EU ? Varför Europasammarbetet överhuvudtaget kom att utvecklas efter 1945? För att sedan vara beredd att stå upp för dessa värderingar.

Bild ovan: Firande av Europadagen (som firas årligen den 9 maj) i tyska Aachen, vid gränsen till Frankrike. Lägg märke till att ballongerna  är både i franska- och i tyska flaggans färger för att markera EU:s och Europatankens betydelse för fred och försoning.

Bildkällor: Wikipedia.




Utrikesminister Carl Bildt (m)

Etiketter: Carl Bildt, Utrikesminister, DN, DN Debatt, Europa, EU, EU-val, EU Parlamentet, Rasism, Främlingsfientlighet, Första väldskriget, Andra världskriget, Dansk-tyska kriget, Nationalism, Regionalism, Federalism, Nationsgränser, Regionalt självstyre, Kristdemokrater, Liberaler, Moderater, Socialdemokrater, Kommunister, Nationalister, Vänsterextrimism, Högerextrimism, Populism, Vänsterpopulism, Högerpopulism, Trotskister, Anarkister, Sannfinnländarna, Nationella Fronten, Sverigedemokraterna, Sd, Dansk Folkeparti, Vlaams Belang, Enhetslistan, Skottar, Rätoromaner, Frisare, Walesare, Samer, Sampi, Sameland, Tornedalen, Meänmaa, Tornedalsfinnar, Meälankeli, Wales, Skottland, Athen, Aten, Rom Jerusalem, Sydtyrolen, Elsass-Lothringen, Rhenlandet, Italien, Folkspråk, Småspråk, Nationella minoritetsspråk, Regionala minoritetspråk, Lokala minoritetsspråk, Mångspråklighet, Flerspråklighet, Inhemska Minoritetsspråk, Luxemburg, Tyskland, Holland, Estland, Finland, Finnar, Finska, Skånska, Skåneland, Gotland, Gutiska, Älvdalen, Älvdaliska, Orsamål, Romani chib, Jiddisch, Folkspråk, Europarådet, Europaparlamentet, Europafederalism, Aachen, Robert Schuman, Europadagen, 9 maj, Färöiska, Danska, Polska, Spanska, Franska, Engelska, Tyska, Italienska, Svenska, Grekiska, Lëtzebuergesch, Luxemburgiska, Platttyska, Vendelska, Katalanska, Spanska, Portugiska, Spanien, Portugal, Katalonien, Basiska, Baskien, Provence, Provencalska, Franko-Provencalska, Sardinen, Sardinska, Korsiska, Korsika, Sicilien, Sicilianska, Neapel, Napolitanska, Ligurien, Liguriska, Galiciska, Skottska, Irland, Gaeliska, Friesland, Schleswig-Holstein, Fyn, Själland, Danmark, Epen, Husum, Hüsem, Frisenland, Nordfrisiska, Moselska, Mosel-franska, Robert Schuman, Europatankens fäder, EU:s fader,


   

1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera