fredag 19 januari 2018

Den falska myten om 1968



Författaren Henrik Berggren avslöjar den falska myten om året 1968. Berggrens bok "68" är intressant av flera skäl. Jag gillar hans ambition om att skildra hur vanliga ungdomar tänkte och levde sina liv då.

Denna ambition lyckas Berggren att uppnå. Författaren har rätt i sin analys om att trots att maoismen och övriga delar av den så kallade studentmarxismen senare har fått ett stort inflytande så var dom då en minoritet.

Med rätta framför Berggren i en intervju med Sveriges Television: 

Olof Palme på Kårhuset.jpg


Utbildningsminister, senare
statsminister, Olof Palme (S),
på kårhuset, Stockholms
universitet 1968.

"Ja, för långt ifrån alla sjöng kampsånger, klädde sig i Mah-Jong-kläder i manchester, var sexuellt experimentella och gjorde ungdomsrevolt."

Anna-Lena LöfgrensLyckliga gatan” toppade listan över mest sålda skivor. Pingströrelsen hade det året 90.000 medlemmar – jämfört med den maoistiska organisationen KFML:s 700. Och nästan hundra procent av de unga tyckte att de hade hyfsat goda relationer med sina föräldrar, enligt en Sifo-undersökning.

– Det är såklart vi måste skriva om kårhusockupationen, Båstad och FNL-rörelsen och allt, men jag vill också skriva om dem som inte deltog eller var på andra sidan, säger Henrik Berggren."


Kravaller i Båstad inför tennismatchen
i Davis Cup mellan Sverige och Rhodesia
(nuvarande Zimbabwe).

Artikel med Berggrens och hans bok i SVT Nyheter

Jan Myrdal 01.JPG

Författaren Jan Myrdal dogmatisk
maoistisk socialist, en av studentmarxismens
mest kända förespråkare.
Till skillnad mot flera andra marxister
har Myrdal vägrat att göra avbön
och ta avstånd från kommunismen.
Initiativtagare till Leninpriset
och Marxistiska biblioteket.

Men det är som Berggren framhåller märkligt att en minoritet av den tidens ungdomar har kunnat få ett stort genomslag för sina idéer ändå in vår tid. Studentvänsterns makt på lärar-och sociahögskolor, journalistutbildningar, teologiska-och juridiska fakulteter förklarar den kraftiga vänsterdominans som har präglat det offentliga livet i Sverige sedan dess. Trots kommunismens kollaps, berlinmurens fall och Sovjetväldets sönderfall.    

I 68 berättar Berggren initierat i åtta essäer och med över 140 bilder lustfyllt om ungdomsrevolt, konst och litteratur, om studentliv, fritid och arbete, religiösa strömningar och om det politiska efterspelet av den svenska ”revolutionen”. Detta är den kanske mest heltäckande boken om det svenska 1968.





Demonstration i Lund 1969.

Foto ovan:
Olof Palme möter vänster studenterna på
kårhuset 1968.


Etiketter:
Jan Myrdal, 1968, Maoism, Henrik Berggren, 68, Studentvänster, Studentmarxism,

måndag 15 januari 2018

S sviker försvarberedningen

JAS 39 Gripen


Svenska Dagbladet, DN och Ekot rapporterar i dag ( 15 januari) om den fråga om försvarsberedningens slutsats att ett väpnat angrepp på Sverige "inte kan uteslutas", som Kristdemokraternas försvarspolitiska talesperson Mitkael Oscarsson ställde till Margot Wallström (S). SvD, DN och Ekot rapporterar hur denna fråga till utrikesministern -  fick henne att surt kalla försvarsberedningen för ”den där gruppen”.

Bildresultat för mikael oscarsson


Riksdagsledamot Mikael Oscarsson (KD).

• SvD av Gummesson: Försvaret - het stridsfråga under valåret.

”Normalt har svenska försvarsberedningar en tung och prestigefylld ställning när nästa försvarsbeslut ska förberedas, gärna i bred politisk enighet.
Nuvarande beredning leds av förre försvarsministern och talmannen Björn von Sydow (S).

Gummessons artikel



Björn von Sydow (S).

Nu använde Wallström uttrycket "den där gruppen" på fråga från ledamoten Mikael Oscarsson om den säkerhetspolitiska bedömningen som von Sydow förankrat med riksdagens övriga partier i delrapporten i december.

Det kan bli en klassiker även med utrikesministerns mått mätt. Men det lär inte underlätta ett fortsatt förtroendefullt samarbete om beredningen viftas bort som en "grupp" vilken som helst.”

Arvfurstens palats från Gustav Adolfs torg

UD (Arvfursten palats) fotograferad från
Gustav Adolfs torg.

• DN: Statsministerns besked skapar förvirring

”Senare under söndagen vid en fråga från Mikael Oscarsson (KD) kallade utrikesminister Margot Wallström från podiet nedlåtande beredningen (som är regeringens samrådsorgan) för ”den där gruppen”.

På Margot Wallströms egen presskonferens sade hon flera gånger nedlåtande om Försvarsberedningens arbete: "De har bara flyttat runt meningar". Detta trots att en av UD:s högsta diplomater utrikesrådet Anna-Karin Eneström har varit sakkunnig i och deltagit i beredningens arbete och överläggningar.



Statsminister Stefan Löven (S).

– Statsministern far med osanning när han säger att vi inte förhandlat. Vi förhandlade just de här meningarna i flera veckor. Vi förstod att de skulle bli de mest omtalade så vi var noga att det skulle bli rätt. Sju partier var överens om att hotbilden förändrats och att vi skulle ta bort den ”sannolikhetsläran” som funnits förut, säger KD:s ledamot i beredningen Mikael Oscarsson.

- Uppfattade du då att den socialdemokratiske ordföranden Björn von Sydow stod för Socialdemokraternas linje?

– Veckor innan vi skrev under rapporten så uppmanade Björn von Sydow oss alla om att förankra just den här portalparagrafen i våra partier. Jag förutsätter att von Sydow också förankrade det, svarar Mikael Oscarsson.”



Försvarsminister Peter Hultqvist (S).

I en annan artikel i Svenska Dagbladet försöker försvarsminister Peter Hultqvist tona ner Wallströms och Lövens överkörning av försvarsberedningen under den pågående Folk- och Försvars sammankomst i Sälen. Enligt SvD tar Hultqvist, indirekt, försvarsberedningen i försvar och framför, en indirekt, kritik av Wallströms linje.

Hultqvist tar försvarsberedningen i försvar



Natos generalsekreterare
Jens Stoltenberg. F.d.
Socialdemokratisk
statsminister i Norge.

Ekot: Wallström kritisk till ny formulering

”På folk och försvar i Sälen pågår ett gräl mellan regeringen och de borgerliga partierna om den parlamentariska försvarsberedningens nya formulering att "ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas".

Utrikesminister Margot Wallström ifrågasätter grunden för den nya formuleringen.

– De har inte gjort någon ny säkerhetspolitisk analys. Det finns inget underlag som gör att de har anledning att ändra på den formulering som finns från försvarsberedningen om det säkerhetspolitiska läget. De har flyttat på meningar och gjort en annorlunda formulering, säger Margot Wallström.

Försvarsberedningen med representanter från alla riksdagspartier och den socialdemokratiska ordföranden Björn von Sydow lämnade i december en första av två rapporter inför nästa beslut om det svenska försvarets utformning.

I den rapport som gjordes för fem år sedan skrevs att ett angrepp är osannolikt, men nu är alltså formuleringen att det inte kan uteslutas."



En annan av Wallströms kritiker.
Allan Widman (L). Ordförande
för riksdagens försvarsutskott
som har anmält Wallströms
agerande i Sälen till KU.

Borgerliga ledamöter i beredningen menar till skillnad från Wallström att det handlar just om en säkerhetspolitisk analys. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson tycker hennes uttalande är anmärkningsvärt.

– Jag blir mycket förvånad. Det här var något som vi sju partier hade kommit överens om och vi hade underlag. Vi ville formulera utifrån den hotbild vi har. Att hon på det här viset underkänner vårt arbete och Björn von Sydows arbete, det är väldigt anmärkningsvärt, säger han.

Wallström antyder också att den nya formuleringen innebär en innehållsmässigt ändrad bedömning av Sveriges läge, men vill inte konkretisera hur.

– Jag tycker att det ger ett annorlunda intryck, säger Margot Wallström.”

Detta som har hänt under Folk och Försvars Rikskonferens är bara ett exempel på flera under senare tid av den strid som finns inom (S) och mellan olika (S)-märkta ministrar mellan en mer realpolitisk linje som representeras av Hultqvist och Wallströms mer vänster socialistiska linje.

Denna motsättning finns inte bara när det gäller i synen på hotet från Putinismens ny-auktoritära Ryssland. Motsatta uppfattningar inom (S) finns även på andra områden inom försvars- och säkerhetspolitiken, t.ex. när det gäller synen på medlemskap i Nato, förbud mot atomvapen, Irans ambitioner att skaffa  kärnvapen, regler för vapen export och ett utökat säkerhetspolitiskt samarbete inom EU.

För Sveriges framtid är det viktigt att Hultqvist vinner denna strid mot Wallström. Tyvärr tycks Löven alltmer luta sig emot Wallströms vänster socialistiska idealism och pacifism.  

Stridsvagn 122 Revinge 2016-2.jpg

Bild nedan:
Svensk stridsvagn 122 (Leopard).

Bild ovan:
Saab 39 Gripen plan.

Etiketter:
Folk och försvar, Förspolitik, Sälen, Mikael Oscarsson, Allan Widman, Kristdemokraterna, Liberalerna, Socialdemokraterna, Margot Wallström, Peter Hultqvist, Stefan Löfven, Jens Stoltenberg, Nato,

lördag 13 januari 2018

Europas mångfald är dess styrka




Ingemar Karlsson, f.d. historiker och diplomat var bl.a. svensk konsul i Istanbul. Efter sin pensionering från UD flyttade Karlsson till Lund. Karlsson är en flitig skribent. Han har skrivit en rad artiklar och flera böcker om internationella frågor. Mellanösterns historia och områdets olika konflikter är tema för flertalet av hans böcker. Karlssons bok om kurderna och hans bok om arvet från den arabiska vetenskapen och filosofin i medeltidens Bagdad, är några exempel från hans penna under senare år.  

Nu har Karlsson utkommit med en ny intressant bok som handlar om de inhemska minoriteterna och deras historia i Europa. "De små folkens historia: Minoriteter i Europa."  Utgiven av förlaget Historiska Media i Lund.

Du kan beställa boken här




Ingemar Karlsson på Bok- och
Biblioteksmässan i Göteborg 2009.

Historiska Media presenterar Karlssons bok i ett pressmeddelande på följande sätt:

"Globalisering och digitalisering har ibland setts som ett hot mot Europas minoritetsfolk. Men denna utveckling har paradoxalt nog även haft stora effekter på gruppernas möjligheter att göra sina röster hörda. På senare år har minoritetskulturer fått ökad uppmärksamhet. I en ny bok berättar Ingmar Karlsson kunnigt och kåserande om olika minoriteters spännande historia.

– När kommunismen kollapsade och stater i Europa splittrades blev det tydligt att bakom begreppen jugoslav, tjeckoslovak eller sovjetmedborgare fanns det människor som betecknade sig som sloven, slovak, kroat, moldav eller est, berättar Ingmar Karlsson och fortsätter:

– Under de senaste åren har allt fler minoriteter höjt sina röster, tydliga tecken är folkomröstningen i Katalonien om självständighet och regionalvalen på Korsika om utökat självstyre.




En skylt på parlamentet för

Belgiens tyskspråkiga minoritet
i staden Eupen, vid gränsen
till Tyskland och Nederländerna. 

I den högaktuella boken De små folkens historia berättar Ingmar Karlsson om några av Europas mer okända minoriteter. Med sinne för detaljer och stor kunskap om helheten skildrar Ingmar Karlsson denna rika flora av folk, som innehåller ett flertal välkända personligheter.

Mata Hari 2.jpg
Mata Hari, bl.a. danserska,
väl känd Fame fatal och spion
under Första världskriget.
Avslöjad och avrättad i Frankrike
1917. Hari var född i Leeuwarden,
huvudstad i Nederländska delen
av Friisenlaands. 


- Visste du till exempel att Andy Warhol var ruten?
Att Mata Hari var fris? Eller att Donald Tusk är kasjub? undrar Ingmar Karlsson och tillägger:

– Min bok har en stor målgrupp: Den som är intresserad av europeisk historia kan i min bok så att säga läsa den underifrån och få ett nytt perspektiv. Den språkintresserade får inblick i språk som tidigare var okända, den som gärna reser får tips om okända men närliggande intressanta resmål.

Den som tyckt att talet om att ”Europas styrka ligger i dess mångfald” är politisk retorik kommer förhoppningsvis på nya tankar."




Donald Tusk Europeiska rådets
ordförande i EU och f.d.
premiärminister.
Tusk är Kasjub, en inhemsk 
minoritet från nordvästra delen
av Polen.

Karlsson har helt rätt i sin slutsats om att "Europas styrka ligger i dess mångfald". Men i Sverige har denna insikt aldrig riktig nått fram. Våra inhemska minoritetsgrupper, språk och regioner som t.ex. Sámpí (Sameland), Skaunelaands (Skåneland), Meänmaa (Torndalen), Svedjefinnarna i Orsabygden (Kallolax finska), Älvdalingar i norra Dalarna, Jämtland eller Guterna på Gotland, hålls ner och trycks tillbaka.

Man kan t.ex. undra när vi Skåne ska få se skyltar med ortsnamn på skånska t.ex. Lúnn (Lund)? I norra Sverige har detta varit aktuellt ang. samiska och meänkieli. I Umeå har t.ex. den svenska staten gjort allt i sin makt för att förhindra att kommunen sätter upp ortskyltar med det samiska namnet för sin stad: Ubmeje.     

Du kan läsa om detta här i en artikel från SR:s Sameradion




Foto nedan:
En skylt utanför en två språkig skola i
Rennes på franska och bretonska.

Foto ovan:
"Kyrk torgetEtt tydligt exempel på att värna
ett mång språkligt Europa. En skylt på franska
och det regionala folkspråket Elsassiska.   

Etiketter:
Ingemar Karlsson, Folkspråk, Inhemska minoriteter, Europa, Minoriteter, Minoritetsspråk, Samiska, Historiska Media, Bretonska, Skånska, Skaunelaands, Mata Hari, Donald Tusk, Frisiska,  Kajuber, ruter, Andy Worhal, Katalonien, Korsika

måndag 8 januari 2018

Wallströms fataliteter ang Nato och Iran


Vår utrikesminister Margot Wallström (S) har under senaste tid visat upp sin olyckliga kombination av världsfrånvänd idealism och ren omdömeslöshet. Detta har manifesterats först i en både farlig och märklig krigsförklaring mot Nato och i ett förnekande av att ömsesidig avskräckning med kärnvapen fungerar. Detta är fel i sak. Kärnvapen har bevisligen inte används sedan 1945.
Pakistanska kärnvapen. 
Wallströms politik är ett naturligt inslag ledd i en vänstersocialistisk fredsutopi, där en tanke om att Sverige med hjälp av FN kan skapa en kärnvapenfri värld. I denna utopi tas inga hänsyn tas till att olika diktaturer och skurkstater, nu senast manifesterat av Nordkorea, har skaffat sig eller kan tänka skaffa sig kärnvapen. Och att flera nuvarande och framtida kärnvapen stater inte bara kan tänka sig att använda dessa vapen i rent militära syften utan också använda sina kärnvapen för att bedriva politisk utpressning vilket Nordkorea, Pakistan och Iran är exempel på.

I exemplet Nordkorea kan den kommunistiska regimens kärnvapen program inte endast förklaras mot bakgrund att säkra diktaturens överlevnad och en rädsla för ett folkligt uppror för demokrati, som har inträffat i grannstater som Sydkorea och Taiwan, vilket förmodligen också förklarar Kinas fortsatta stöd för regimen. Regimens kärnvapen ambitioner ska också ses som en medveten strategi om att slå in en kil mellan Sydkorea och USA. En utveckling som kan få amerikanerna att ta hem sina trupper och som kan tvinga fram en återförening av Korea på Nordkoreas villkor.


Kim Jung un, vid ett kärnvapen i Nordkorea 2016.

I en ledare i Sörmlands Nyheter med rubrik: Det är Wallström som avskräcker, framförs en kritik mot Wallströms våta pacifistiska dröm. I denna artikel framförs också ett insiktsfullt sätt hur vår utrikesministers världsfrånvändhet hotar Sveriges trygghet och säkerhet.


Du kan läsa SN:s ledare om Wallström här

En av Irans tre sovjetiska attackubåtar av
Kilo klass. Troligen moderniserade och
ombyggda för kunna bära kärnvapen missiler.

Som inte detta vore nog. Under senare tid har även Wallström agerat märkligt genom att ge ett indirekt stödd till den brutala muslimska präst regimen i Iran. 

Deta har Wallström manifesterat  genom sina uttalanden och direktiv till Sveriges FN-ambassadör att agera för att FN:s säkerhetsråd inte ska inkallas till en extra session för att diskutera dödsskjutningar och andra övergrepp mot de folkmassor som har demonstrerat ibland annat i huvudstaden Teheran. Här hamnar Sverige olyckligtvis på samma sida som flera hårdföra diktaturer. Flera västländer bl.a. USA vill ska ske och som Ryssland motsätter sig. Denna oacceptabla och odemokratiska politik kommenterats bl.a. av Erik Helmersson i Dagens Nyheter i en ledare med rubrik: Varför kryper Wallström för mullorna?

Du kan läsa Helmerssons artikel om Wallström här


FN:s säkerhetsråd i New York.

När den rödgröna regeringen laserade Sveriges kandidatur för en plats som en tidsbegränsad ledamot av säkerhetsrådet, motiverade flera socialdemokratiska statsråd detta bl.a. med att om Sverige blev invald skulle vi kunna göra skillnad genom att stärka arbetet inom FN för demokrati och mänskliga rättigheter. Wallströms agerande angående mullornas förtryck och Revolutionsgardes övervåld i Iran kan inte anses av någon att vara ett uttryck för denna uttalade  politiska vilja. 

Mikael Oscarsson(KD)
Riksdagsledamot Mikael Oscarsson (KD).

På Facebook har funnit en intressant kommentar om Wallströms huvudläsa krigsförklaring mot Nato av Kristdemokraternas försvarspolitiska talesperson, tillika medlem av riksdagens försvarsutskott, Mikael Oscarsson.
Han skriver:

” Utrikesminister Margot Wallströms uttalande mot Nato är omdömeslöst.

Detta är ännu ett exempel på där Margot Wallström misslyckats att utöva en utrikespolitik på ett sätt som bygger förtroende. Hennes agerade emot Nato skadar vår relation till den försvarsallians som vi är beroende av. Utrikesministern äventyrar svensk utrikespolitik i en tid då säkerhet och närheten till försvarsalliansen Nato behöver värnas.

USA:s Nato ambassadör säger bara samma sak som USA:s försvarsminister Mattis och Nato generalsekreterare Stoltenberg, nämligen varnar för att en svensk underskrift skulle orsaka problem i relationen till Nato. Detta budskap har länder som Tyskland, USA och Storbritannien framförts till den svenska regeringen i över ett halvår.

Pinsamt Margot! ”    



Natos general sekreterare sedan
2014 Jens Stoltenberg
Socialdemokratisk statsminister i
Norge 2000-2001, 2005-2013.
Han efterträdde en annan nordisk
politiker Anders Fogh Rasmussen
från högerliberala Venstre,
generalsekreterare 2009-2014
och som var Danmarks statsminister
2001-2009.                                                                                                            

I Dagens Industri  har publicerat en läsvärd artikel under rubrik: KD och L rasar mot Wallströms uttalande om Iran. Liberalerna och Kristdemokraterna kräver att Wallström skall tvingas förklara sitt agerande i riksdagens utrikesutskott och att Irans ambassadör kallas upp till UD. I artikeln redovisas kommentarer till detta krav från Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson Sofia Damm och från Liberalernas Birgitta Ohlsson. 

Du kan läsa DI:s artikel här  
                                                                                                                    


Riksdagsledamot Birgitta Ohlsson
(L) f.d. demokrati och EU-minister.

I Svenska Dagbladet har tre moderata politiker, bl.a. partiets försvarspolitiska talesperson Hans Wallmark, skrivit en intressant debattartikel där man kritiserar Socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik. Denna artikel är publicerad under rubrik: S sätter symbolpolitik före Sveriges intressen.

Du kan läsa moderaternas debattartikel här






Bild nedan: Riksdagsledamot
Hans Wallmark (M).                                                                                                              

Bild ovan: 
Rysk kärnvapen bestyckad SS-18 missil.  
Etiketter:
Margot Wallström, Atomvapen, Nato, Pacifism, Jens Stoltenberg, James Mattis,
Mikael Oscarsson, Sofia Damm, Kristdemokraterna, Birgitta Ohlsson, Liberalerna,
Hans Wallmark, Moderaterna, Säkerhetspolitik, Utrikespolitik, Försvarspolitik, Iran,
Pakistan, Nordkorea, Mullor, FN, FN:s säkerhetsråd, Säkerhetsrådet, Ryssland,
USA, Storbritannien, Anders Fogh Rasmussen, Hans Stoltenberg,   

tisdag 2 januari 2018

Om ett livsviktigt nyårslöfte



I Expressen har Joel Halldorf kulturskribent och docent i kyrkohistoria skrivit en klok analys i form av hur ett annorlunda nyårslöfte kan bevara demokratin, utveckla samhället och ditt själsliv. Hans artikel publiceras med tänkvärd rubrik: Rädda den liberala demokratin - gå i kyrkan.

Halldorfs artikel



Mässa med påve Franciskus I.

Det krävs ett stort mod att skriva en artikel i svensk riksmedia som vågar ta upp ett försvar för den kristna tron tillsammans med den kristna traditionen och framhålla dess betydelse för demokratin och vår civilisation. Men Halldorf vågar och det ska han ha ett erkännande för. I det svenska kulturlivet och i vår offentliga debatt som kännetecknas av olika slags kulturradikalism och förakt för traditionella värderingar upplevs Halldorfs tankar som märkliga. I det svenska samhället som sedan mitten av 1800-talet i allt högre grad har kommit att präglats av Teofobi (=Gudsrädsla) saknar flertalet (även akademiker med utbildning inom humaniora) grundläggande kunskaper om den kristna traditionen. Kunskaper som trots allt var naturliga för flertalet medborgare fram till Andra världskriget.



Metodistkyrka i norska Tromsö.

Halldorf har rätt i sitt påpekande om att religion, kyrka och tro faktiskt är ett socialt kapital som bygger upp och bevarar en tillit mellan medborgarna och mellan medborgarna och samhället. Jag har kommenterat just detta i ett tidigare inlägg på denna blogg där jag tar upp de så kallade Kommunitarianerna (en riktning inom filosofi och samhällsvetenskap) som under 1980-1990 talen presenterade tankar på ett mer socialt och ett mer mänskligt samhälle som byggs upp av ett socialt kapital som skapas genom att medborgarna deltar i samhällets små, nära och ursprungliga gemenskaper. Där familj och kyrka är centrala för det kitt som bygger upp tillit i ett samhälle.

Du kan läsa mitt inlägg här




Syskon målande av den norska målaren
Peder Severin Krøyer.

Halldorf har också rätt i sina analys om att begrepp som familj, hembygd, byalag, församling, kyrka och religion är en blind fläck för liberaler. Men det är det också för socialister. Och detta borde Halldorf ha nämnt i sin artikel. Både liberaler och socialister är kallsinniga eller direkt fientliga till kristendom och andra traditionella värderingar för att de upplevs stå emot det moderna samhällsbygget. En utopi om ett kommande jordiskt paradis. Som trots att det uppfattas olika av socialister och liberaler innehåller flera gemensamma drag. Misstänkliggörande av det förflutna och en idyllisering av framtiden är ett exempel. En ensidig betoning av materiella och ekonomiska värden utöver kulturella, historiska, sociala, andliga och religiösa värden är ett annat gemensamt drag. 



Barn i koncentrationslägret Auschwitz-
Birkenau, vid befrielsen januari 1945.

Trots att historien har lärt oss vad detta kan leda genom nazismens och kommunismens illdåd, så lever och fodras, märkligt nog, denna utopi fortfarande i Sverige. Det är faktiskt så som Halldorf antyder i sin artikel att demokratin i längden får svårt att överleva utan en gemensam moral och en etik som förankras i absoluta värden utanför individen och den egna gruppen. Förnekas detta får vi som i stället nationalism, populism, rasism, antisemitism, islamism, individuell egoism. Trump, Brexit, Hamas, Hizbollah, Farage, Stalin, Mao, Le Pen, WildersKaczyński, Úrban och Hitler har mer gemensamt än vad man först kan tro.



Nigel Farage 2009. 

Etiketter:
Joel Halldorf, Kyrka, Tro, Kristendom, Nyårslöfte, Kommunitarianerna, Socialister, Liberaler, Sverige, Antisemitism, Brexit Donald, Nigel Farage, Josef Stalin, Mao de-Tung, Geert Wilders, Adolf Hitler, Victor Ùrban, Jarosław  Kaczyński, Mariane Le Pen, Teofobi, Gudsrädsla, socialt kapital, Hamas, Hizbollah,

torsdag 28 december 2017

Ställ upp för Taiwan

Flag of the People's Republic of China

På sajten InBeijing har Jojje Olsson publicerat ett viktigt inlägg, under rubrik: Kina fördömer Margot Wallströms uttalande om Taiwan. Olssons inlägg handlar om hur kommunist Kina, precis som Putins Ryssland, blir alltmer aggressiv mot "inre" och "yttre" fiender.

Olssons artikel    

蔡英文官方元首肖像照.png

Taiwans demokratiskt valde
president, Tsai Ing-wen.

I ett tidigare inlägg på samma sajt ifrån somras skrev Olsson om hur allt fler analytiker varnar för att Kina kommer attackera eller införa en blockad runt Taiwan senast år 2020, då öns nästa presidentval äger rum.



Taiwans flagga.

I senare inlägg från mitten av december skriver Olsson bland annat att i den senaste veckan har dessa hot blivit än mer påtagliga. I september godkände amerikanska kongressen ett beslut som ger militära fartyg från USA rätt att lägga vid i taiwanesiska hamnar, vilket tidigare skett vid upprepade tillfällen. Men denna gång blev svaret från kinesiskt håll desto mer aggressivt.

Under fredagen hotade nämligen en kinesisk diplomat vid Kinas ambassad i Washington med en militär attack mot Taiwan ”samma dag” som ett amerikanskt fartyg anlägger vid någon av dess hamnar, skriver bland annat Reuters:
At a Chinese embassy event in Washington on Friday, diplomat Li Kexin said he had told U.S. officials that China would activate its Anti-Secession Law, which allows it to use force on Taiwan if deemed necessary to prevent the island from seceding, if the United States sent navy ships to Taiwan.
“The day that a U.S. Navy vessel arrives in Kaohsiung is the day that our People’s Liberation Army unifies Taiwan with military force,” Chinese media at the weekend quoted Li as saying, referring to Taiwan’s main port.
 Reuters artikel om Taiwan från 11 december i år

Xi Jinping March 2017.jpg

Xi Jinping, Kinas dikator,
president och kommunist-
partiets Generalsekreterare.

Reuters har också uppmärksammat hur såväl statlig kinesisk media som landets utrikesministerium backade upp Li Kexins hot. I media stod exempelvis att läsa hur Lis ord utgör en varning och en röd linje för Taiwan att förhålla sig till.

Vidare har Reuters rapporterat om hur kinesiskt stridsflyg börjat utföra allt fler flygningar kring Taiwan i vad som verkar vara övningar för att militärt omringa ön:
China’s air force has conducted more “island encirclement patrols” near Taiwan, its military said on Tuesday, after a senior Chinese diplomat threatened that China would invade the self-ruled island if any U.S. warships made port visits there.
(…) 
Numerous Chinese fighter jets, bombers and surveillance aircraft conducted “routine” and “planned” distant sea patrols on Monday to safeguard national sovereignty and territorial integrity, Air Force spokesman Shen Jinke said on the military branch’s microblog.
H-6K bombers, Su-30 and J-11 fighter jets, and surveillance, alert and refueling aircraft flew over the Miyako Strait in Japan’s south and the Bashi Channel between Taiwan and the Philippines to “test real combat capabilities”, Shen said.
Reuters artikel om kina och Taiwan från 12 december



En kinesiskt Chengdu J-20
bombare med stealth kapacitet.


Taiwans försvarsminister uppgav att man skickat ut egna flyg och fartyg för att övervaka de kinesiska stridsflygens aktiviteter. Utrymmet för felmarginaler är således små, och det finns heller inga tecken på att Kina kommer backa från sin allt tuffare hållning gentemot Taiwan.

När Donald Trump besökte Peking förra månaden lät president Xi Jinping också honom mycket riktigt veta att han anser Taiwan vara den viktigaste frågan för den långsiktiga relationen mellan de båda länderna.



Foto från senaste presidentvalet
som vanns av det regerande DDP,
ett liberalt parti som motsätter sig tanken på
Ett Kina politiken och vill bevara
Taiwans demokrati och oberoende .

USA har nämligen enligt ”Taiwan Relations Act en skyldighet att förse Taiwan med de vapen som ön behöver för att försvara sig, samt även komma till taiwanesernas räddning vid en kinesisk attack. Den amerikanska garantin är i nuläget det enda som hindrar Kina från att verkställa sina hot. Frågan är hur övriga demokratier, exempelvis Sverige, bör agera när världens största diktatur hotar Asiens mest välutvecklade demokrati med krig i alltmer öppna ordalag.

Vissa signaler som visar stöd för Taiwan har på senare tid kommit från svenska myndigheter. Business Sweden, en halvstatlig organisation, undertecknade i helgen på den internationella dagen för mänskliga rättigheter i en debattartikel  som framhåller Taiwan status som en fyr för demokrati och mänskliga rättigheter i Asien.



Riksdagsledamot Caroline Szyber (KD).

Och i fredags ägde en Interpellationsdebatt i riksdagen om Taiwan, där Caroline Szyber (KD) frågade utrikesminister Margot Wallström (S) om Taiwans deltagande i internationella sammanhang samt möjligheten att erkänna Taiwan som en självständig stat. Wallström uttryckte sig i överraskande positiva ordalag om Taiwan: hon kallade landet bland annat för ”en välutvecklad demokrati” med ”ett väldigt gott läge för mänskliga rättigheter”.

Utrikesministern sade vidare att hon kommer fortsätta arbeta för att Taiwan ska kunna delta i internationella sammanhang, vilket i dag ofta omöjliggörs av olika slags påtryckningar och veton från Kina.

I Expressen har Anna Dahlberg skrivit en artikel om att Sverige och västvärldens demokratier måste se upp med Kinas strategi att köpa sig politiskt inflytande genom att bl.a. investera i infrastruktur. Artikeln är skriven bl.a. mot bakgrund av de planer, som en kinesisk affärsman och f.d. hög militär med nära nära kopplingar till kommunistpartiets topp, har presenterat på att bygga en ny storhamn i Lysekil.  Vi vet att den kinesiska regimen har använt sina investeringar eller planerade investeringar för att bedriva politisk påtryckningar mot regeringar när det gäller t.ex. frågor om mänskliga rättigheter eller landets olagliga ockupation av Tibet. Dahlberg nämner själv ett exempel där den grekiska regeringen vek ner sig och röstade emot ett fördömande av regimens övertramp av mänskliga rättigheter mot bakgrund av att Atens hamn i Pireus numera ägs av kinesiska intressen. 



Utrikesminister Margot Wallström (S).

Exempelvis sade Wallström att det kinesiska vetot i FN omöjliggör att Taiwan skulle kunna bli en fullvärdig medlem, samt att Sverige på grund av de kinesiska hållningen heller inte kan upprätta normala diplomatiska förbindelser med Taipei.

Finns det fog för ett tydligare ställningstagande i denna fråga, särskilt när Kina hotar med krig och trappar upp sina militära aktiviteter i området?
Det tycker bland andra Lars Ströman, politisk redaktör på Nerikes Allehanda, som på sin intressanta Taiwan-blogg Strömans krav på ökad tydligt mot Kina från Sverige och EU :
Här anser jag att Sverige och EU bör inta en tydlig position. Regeringen i Taiwan har en legitimitet som Kinas regering saknar. Som utrikesminister Margot Wallström påpekade i riksdagen här om dagen är Taiwan en väl fungerande demokrati.
Strikt sakpolitiskt finns det goda skäl att överge ett Kina-politiken och erkänna Taiwans regering. Men det är knappast realistiskt att så kommer att ske. Metallarbetaren Stefan Löfven tänker i första hand på exportframgångar för svenska företag som säljer till Kina. Och ungefär samma perspektiv har moderatledaren Ulf Kristersson.
Men även inom ramen för ett Kina-politiken finns det utrymme att agera. Sverige borde tydligt säga till Kina att varje försök från Kinas sida att tvångsansluta Taiwan skulle leda till allvarliga följder för relationerna.
Egentligen borde det vara självklart att reagera när världens största diktatur på detta vis hotar det kanske allra främsta asiatiska föredömet för demokrati och mänskliga rättigheter. Kanske kommer vi i framtiden få ångra att vi på grund av några ekonomiska handelsavtal inte vågade fördöma detta mycket påfallande verkliga krigshot medan det ännu fanns tid.



Bild ovan:
Folkrepubliken Kinas flagga.

Bild nedan:
Utrikesdepartementet i Stockholm
(Arvfurstens palats).

Etiketter:
Taiwan, Kina, Handel, Handelsfrågor, Demokrati, Ostasien, Margot Wallström, Caroline Szyber, Stefan Löven, Ulf Kristersson, Lars Ströman, Nerikes Allehanda, Business Sweden, Donald Trump, Xi Jinping, Taiwan Relations Act, Anna Dahlberg, Expressen, Grekland, Aten, Pireus, Lysekil, 

tisdag 19 december 2017

Skilda valdagar vitaliserar demokratin



I Östgöta Corren har Olle Wästberg skrivit en debattartikel där han argumenterar för vi ska återinföra systemet med att lokala- och regionala församlingar väljs vid ett annat tillfälle än riksdagen.

Wästbergs artikel om skilda valdagar

Jag håller med Wästberg i hans analys om att samma valdag skadar demokratin. Den ordning som infördes 1973 när vår nuvarande Regeringsform infördes är olycklig ur flera aspekter. Den mest allvarliga bristen är att vi fick en grundlag som ensidigt framhåller Folksuveränitet sin överordnad princip för demokrati, politik och juridik. En ordning som innebär att inget få stå i vägen för vad en politisk majoritet just nu tycker är bra. Och denna vilja måste omfatta alla delar av samhället och samtliga medborgare. 


Stadshuset sett från Gustaf Adolfs torg.


Göteborgs stadshus.

I enlighet med detta tänkesätt gjordes kommunerna i praktiken mer beroende av staten genom en omfattande detaljstyrning av flera samhällsområden som t.ex. skola och stadsplanering. Komplitterad med införande av statsbidrag med en lång rad detaljregeler. I enlighet med detta "tänk" har förslag på att införa regionalt självstyre avvisats.  Sverige är än av få nationer i Västeuropa som inte har skrivit in regionalt självstyre i sin författning. Att det i Sverige saknas ett regionalt självstyre är ett arv av statscentralism som går långt tillbaka till Gustav Wasas etablering av sin luterska enhetsstat.


Gustav Wasa 1496-1560.

I denna anda har olika landsdelar och folk med en annan kulturell tradition än den rikssvenska hålls tillbaka och pressas ned. Sverige och Frankrike är enda nationer i Västeuropa som har vägrat skriva under Europarådrådets konvention som inhemska lokala- och regionala minoriteters politiska- och kulturella rättigheter. Mycket motvilligt accepterade Sverige de nationella inhemska minoriteters rättigheter, t.ex. samer, romer och judar, vilket var ett krav för medlemskap i EU. Men för våra samer är den svenska hållningen fortsatt restriktiv. Tillika med Ryssland är Sverige ensam i Europa om att inte skriva under FN deklaration om naturfolkens rättigheter till samråd och medinflytande ang. markandvändning för prospektering och friluftsliv. Staten drog in samebyarnas medinflytande ang jakt och fiske inom renbetesområdet i slutet av 1990-talet vilket är bakgrund till den rättsprocess som Gidas sameby nu driver mot svenska staten. En annan inhemsk folkgrupp som fått erkännande som nationell minoritet, tornedalingar, har också behandlas svårmodigt. Svenska staten har t ex.  vägrat erkänna skuld och betala ut ersättning för den rasbiologiska forskning som samer och tornedalningar blev utsatta för fram till 1950-talet och som skildras i filmen Sameblod. Våra lokala- och regionala minoriteter som skåningar, älvdalingar, gutar, jämtar, svedjefinnar ska inte förvänta sig någon förståelse överhuvudtaget för sin tradition eller sina förutsättningar av den svenska staten. Tanken om att det som är bra för Stockholm automatiskt måste vara bra för Skåne och Norrbotten är bra ett exempel av många på den Mälardalscentralism som kännetecknar politik och administration i Sverige. Ideal som ivrigt förespråkas av både socialdemokrater och moderater. 



Skånehuset i Kristianstad säte för Region Skånes
centralförvaltning 1999-2014. 

Motstånd främst från (S) och (V) om att införa en författningsdomstol, som också finns i flera europeiska länder, motiveras bland annat med tanke på Folksuveränitet. Hit hör också ovilja att acceptera tankar på samvetsfrihet för offentligt anställda som finns t.ex. i Norge eller att acceptera att samhället består av olika slags sammanslutningar och gemenskaper där vissa har rätt till en stor autonomi gentemot stat och andra offentliga organ t.ex. det som brukar kallas samhällets ursprungliga gemenskaper (som fanns innan staten bildades) t.ex. familj och församling eller samhällets opolitiska gemenskaper som t.ex. kooperationer och kulturföreningar. I Sverige har flertalet av dessa gemenskaper en klart svagare ställning gentemot politik och det offentliga än i flertalet andra nationer i Västeuropa. 



Fyra generationer kvinnor från samma familj.

Wästberg har rätt i sin analys om att inte endast ha en gemensam valdag för våra tre val utan att ha två skulle vitalisera demokratin. En för kommunerna och för regioner/landsting, och ett annat datum för val till Sveriges Riksdag. Ett exempel på detta är vårt södra grannland Danmark. Som nyligen höll val sina 189 kommuner och fem regionala församlingar. Jag följde valet i danska medier och kunde konstatera att lokala- och regionala frågor fick stort genomslag. Olika delar av landet fick nästan lika stor bevakning som Stor-Köpenhamn. I rättvisans man bör man framhålla att detta är lättare att genomföra i Danmark som är ett ganska litet land med en 16 del (6-7 procent) av Sveriges yta och som har ungefär hälften av vår befolkning. Men Sverige har sakar att lära av det danska exemplet. En sådan sak är att små kommuner som t.ex. Läsö, en ö ute i Kattegatt, eller andra mindre kommuner från dansk "glesbygd" på Jylland, på Lolland, på Falster och Bornholm bevakades under valrörelsen även av nationella medier.



Rönne, huvudort på Bornholm.

En annan förklaring är att lokal- och regional val i Danmark innebär inte endast val av lokala församling som i kommunerna heter byråd, som motsvarar våra Kommunstyrelser i storlek, utan också att välrörelserna bedrivs för att få sin kandidat till borgmästare vald. Detta ger presidentliknande kommunala val i Danmark. En annan slutsats som jag drar ifrån det danska kommunvalet är att detta val ger flera mindre partier goda möjligheter att få chans att få uppmärksamhet för sin politik och sina kandidater t.ex. den tyska minoritetens parti, Slesvigsk Parti, i södra Jylland och för lokala partier som faktiskt vann borgmästarposten i flera kommuner. Av intresse kan vara att om man jämför valresultat för de partier som finns representerade i parlamentet, Folketinget, lokalt/regionalt och nationellt finns flera partier som klarar sig olika bra på de olika nivåerna t.ex. Konservative Folkeparti som är betydligt stärkare lokalt än nationellt medan t.ex. för Dansk Folkeparti är det tvärt om. Socialdemokraterna gjorde ett bra val medan liberala Venstre, Dansk Folkeparti och Socialistisk Folkeparti gick kraftigt tillbaka. Valdeltagandet blev i landet som helhet något lägre i jämfört senaste folketingsval.

Folketingssalen

Sessionsalen i det danska parlamentet,
Folketinget.

Mitt viktigaste argumentet för skilda valdagar är att detta skulle vitalisera demokratin även i Sverige och stärka kommunernas och de regionala församlingarnas makt gentemot staten. Andra konsekvenser är att rekrytering av förtroendevalda och medlemmar troligen underlättas och att den lokala- och regionala politiken skulle få ökat gemenslag i media. Vilket i sin tur försvårar för extrema partier att få gemensamslag lokalt och regionalt. Vilket också blev fallet i Danmark där Nye Borgerlige och Dansk Folkeparti två partier längst ut till höger och Enhedslistan och Alternativet längst till vänster gjorde ett sämre val än senaste nationella val. En annan aspekt att lägga märke till att olika delar av landet fick olika valvindar. Köpenhamn fick en kraftig vänstermajoritet medan det blev jämt mellan det röda och blåa blocket, som man säger i Danmark, i landet som helhet. Ser man på Jylland, som utgör Danmarks Norrland, så blev norra delen, med stor städerna Århus och Ålborg, röd, i mellersta Jylland blev det jämt mellan blocken och södra Jylland röstade blått. På Själland blev det röd majoritet i huvudstadsregionen (Köpenhamn med förortskommuner) medan övriga delen av Själland (Region Själland) röstade blått. Fyn, med storstaden Odense, Lolland och Falster röstade blått. 3 regioner fick en socialdemokratisk regionborgmästare och 2 regioner gick till det höger liberala partiet Venstre. 



Olle Wästberg.

Olle Wästberg publicist f.d. chefredaktör för Expressen, diplomat tidigare svensk generalkonsul i New York och f.d. politiker folkpartistisk statssekreterare i finansdepartementet. f.d. VD för Svenska Institutet och styrelseordförande för Sveriges Radio. Wästberg har lett den statliga demokratiutredningen som nyligen la fram sitt slutbetänkande.

Etiketter:
Val. Parlamentarism, Valdagar, Grundlagar, Författning, Sverige, Danmark, Kommuner, Regioner, landsting, Olle Wästberg, Samer, Sámpi, Torndedalen, Tornedalningar, Meänemaa,